MUSIKHISTORIA NERTECKNAD AV ÅKE KARLSSON:

På många svenska järnbruk och industrier finns en djup tradition av blåsmusik. Vikmanshyttan är (var) inget undantag. Bolagsledningen införskaffade redan på tidigt 1900-tal blåsinstrument m.m. och på 1940-talet anställdes en blåsmusiker från I 13. På sidan av sin anställning vid Bruket erhöll han ett årligt arvode för att utveckla blåsmusiken. ”Musiker” Eriksson var i det stora hela en driftig man. Han hade ”näsa” för vilka ungdomar som kunde bli lämpliga blåsare och under hans tid blomstrade musiklivet.

Eric Ahlans orkester 1960. Fr.v.: Sune Hjorth, Stig Hellberg, Karl-Erik Bergman, Allan Carlsson, Åke Karlsson, Georg Stålberg, Sven-Eric Sälgström och Olle Lindholm

Ofta gick intresset i arv i släktleden. Sme’-Carlssons var en sådan släkt. Där fanns blåsarbröderna Ragnvald, Erling och Allan och senare även Lasse. På en annan gren fanns Åke Karlsson. Sälgströms och Bergmans var andra liknande släkten.

Det rika musiklivet bidrog till bildandet av dansorkestrar. Legendariska orkestrar från 1930- och 40-talen gav genklang ända in på 1950-talet och gav kanske delvis inspiration till bildandet av Karl-Erik Bergmans sextett som efter en tid blev Eric Ahlans orkester.

SÅ HÄR UTVECKLADES ORKESTERN
Intresset för jazz började växa fram hos Allan och Åke vid så där 14 års ålder. Allans storebror Erling var driven musiker och spelade altsax i Allan Norrlunds orkester, vilket var stort tyckte vi. När Erling inte var hemma brukade Allan i smyg låna altsaxen, och där satt vi och jammade till gamla 78-varvare. Lånet av altsaxen gick inte obemärkt förbi. Erling blev inte arg utan i stället fixade han några avlagda arrangemang från Norrlunds orkester – nu skulle vi spela efter noter. Häftigt, tyckte vi.

Snart upptäckte vi nödvändigheten av fler spelkompisar. Vi lyckades övertala Karl-Erik Bergman (tenorsax), Erik Törnquist (piano), Tummen (bas) och Bo Chef (trummor) och tillsammans med oss Allan (altsax) och (Åke) trumpet startade vi vårt första band. Vi övade på Mojsen, och efter hand kompletterade vi notinnehavet med inköp av några arr. från Annerstedska kompaniet i Falun. Detta var år 1951.

Hösten 1951 kom Vikmanshyttans revykung och trummis Karl-Gösta Sälgström upp till Mojsen och lyssnade på bandet. Han jobbade på en nyårsrevy och ville ha en revyorkester. Detta resulterade i att Allan, Karl-Erik och Åke blev engagerade i Karl-Göstas nyårsrevy 1951-52.

SÅ SPLITTRADES VÅRT FÖRSTA BAND

Karl- Erik Bergmans sextett. Fr.v.: Åke Karlsson, Sven-Eric Sälgström, Allan Carlsson, Karl-Erik Bergman, Sune Hjorth och Göte Johansson

Sedan kom en tid när våra vägar gick åt olika håll. Allan började spela altsax i Norrlunds orkester och sedan klarinett hos Gösta Krantz. Karl-Erik började spela gammeldans med kulturorkestern. Åke började efter en tid som militärmusiker på F 1 i Västerås, i cirka två års tid.

Trots våra olika engagemang träffades vi ibland och spelade. Nu hade två andra vikmanshytteynglingar växt till sig, Sven-Erik Sälgström (trummor) och Sune Hjort (bas). Som pianist lyckades man engagera en före detta vikmanshyttebo: Göte Johansson, bosatt i Borlänge. Vi hade nu en komplett 3-blåsorkester. Allt fungerade så bra så att alla sa upp sina engagemang i andra orkestrar och Karl-Erik Bergmans sextett bildades. Året var 1956.

ARRANGEMANG KÖPTES FRÅN PIANISTEN BERNT OHLSSON
hemmahörande i Norrköping. Vikmanshytteskräddaren Erik Torstensson sydde upp orkesterkostymerna. ”Snickaren” Karl-Erik tillverkade notställ och en låda för transport av trumgrejer m.m. Och orkestern anmäldes till Musikförbundets musikförmedling. Göte som var lite äldre än övriga hade en bil, en gammal amerikanare. Ingen av oss andra hade körkort. Så sakteliga fick vi spelningar runt omkring i trakten. Vi packade Götes bil, på taket hade vi bas och lådan med trumgrejer, instrumenten i bagagerummet – och vi 6 musikanter inne i kupén.

På turné med Karl-Erik Bergmans grön-vita Plymouth.

Efter en tid fick Göte en del problem och fick lov att hoppa av. Han var den ende som hade körkort så vi hamnade i krisläge. Åke som då gick på Fornby Folkhögskola fick kontakt med borlängepianisten Inger Berg. Detta resulterade i att Inger kom att ersätta Göte som pianist. För att fixa transporterna tog flera av musikanterna körkort och Karl-Erik köpte en stor, grön och vit Plymouth. Nu kändes det lyxigt att åka på spelningarna.

ORKESTERNAMNET KARL-ERIK BERGMANS SEXTETT
började låta lite töntigt i musikanternas öron. Efter en del diskussioner kom Åke och Svenne med ett förslag: orkestern kunde heta Eric Ahlans orkester, baserat på Allan Erik Carlsson – och så blev det. I och med namnbytet förnyade man sig också med nya orkesterkostymer, gul kavaj och svarta byxor. Notställen målades om och orkestern utökades med sångerskan Naima Sjöberg från Borlänge. Detta hände omkring åren 1956-58. Inger och Naimas resor från Borlänge till Vikmanshyttan och deras övernattningsproblem från lördag till söndag blev med tiden dryga och de slutade i orkestern.

NÄSTA PIANIST – OLLE LINDHOLM
Vikmanshyttesonen Lindholms Olle blev nästa pianist. Året kan ha varit 1959. Nu var orkestern ett gäng vikmanshyttegrabbar igen, uppväxta på orten. Vid den tidpunkten byttes de smutsiga gula kavajerna mot sobra kritstreckrandiga, men det varade inte så länge. Snart blev det förändringar på allt…

År 1960 gjorde 2 musiker med rötter i ett annat bruk, med liknande traditioner som Vikmanshyttan, inträde i orkestern: Stig Hellberg (barytonsax) och Georg Stålberg (ventilbasun) från Långshyttan. Den nya konstellationen blev ett enormt lyft för orkestern. De var båda goda musiker och trevliga kamrater. Detta gäng höll ihop så länge orkestern fanns. En period på 1960-talet var också Hans Olov Gustafsson med på gitarr och sång. Orkesterns sista spelning var på Folkets Hus i Vikmanshyttan, den 30 april 1965. Trodde vi då…

Musikanterna bildade nämligen därefter en foxtrottklubb som samlade drygt tre tusen medlemmar.

Mer om Eric Ahlans i text och bild finns bl.a. här: