Albert Pettersson
Vid 34 år ålder kom Albert Pettersson cyklandes till Vikmanshyttan. I sällskap med ett par kamrater var de egentligen på väg till Borlänge och Domnarvets Jernverk för att söka jobb. En paus i denna annorlunda utflykt upptäckte Albert – på något nyfiket vis – att i Vikmanshyttan fanns ju också ett järnverk, kanske kunde man fråga om anställning i första hand. Sagt och gjort, avstickaren gav hundraprocentig utdelning. Vid besöket hade Albert tur, han sprang på självaste överingenjören Berg och allt föll på plats på så kallad nolltid. ”Kan du börja i morgon bitti klockan fem”, undrade Edvard Berg… Tidsmässigt handlade det om hösten 1923.
Albert Pettersson, i dagligt tal med smeknamnet Sala-Pelle, var född i Alunda år 1889 och drömde tidigt om att kunna skaffa sig ett eget bonderi, familjen ägde ju redan en bondgård som bjöd ett drägligt leverne. Fadern råkade emellertid ut för en olyckshändelse och gården fick avyttras och unge Alberts drömmar gick därmed också i kras.
Efter arbetssökeri vid Surahammars Bruk med negativt besked genomfördes ovannämnda ”resa” till Dalarna – och då var turen på Alberts sida. Med familj inkluderande tre små barn kom så Petterssons till Vikmanshyttan, hemvisten blev Östra Nygatan.
Ruljansen i degelstålverket var i full gång och där blev det bestämt att Pettersson hade sin första jobb. Där var ju där som det världberömda CRU-stålet kom till, vid det här laget hade verksamheten varit igång i mer än ett halvsekel. Den aktiva tiden kom att omfattas av ett par andra jobb, i martinen och i slutet av karriären som portvakt.
Familjen Pettersson trivdes bra på bruket och de båda sönerna Lennart och Bertil kom att finna sysselsättning i den gamla industrin, den förstnämnde smed och senare smidesmästare och Bertil som allestans närvarande snickare. Familjen tog ofta tid att diskutera vad som hände både på hemmaplan och också ute i vida världen, man kan säga att köksbordet verkligen var en medelpunkt hos Petterssons.
Albert var av naturen en utpräglad naturmänniska, gillade ströva runt i den vackra vikmanshytte bygden, plockade gärna bär och svamp när tillfälle bjöds och ägnade en hel del tid och intresse av befintligt djur- och växtliv. Han var också en baddare på att spela munspel – och så var det hans specialintresse: Albert nära nog dyrkade gamle Gustaf Vasa och läste allt han kom över i historieväg om 1500-tals konungen. Däremot var han inte verksam inom ortens föreningsliv men tillhörde – naturligtvis – det lokala facket.
De sista åren bodde Albert Pettersson på ålderdomshemmet Dalkarlsbo, han avled år 1977, åttioåtta år gammal.