Här presenterar vi – och minns – äkta makarna Karin och Emil Karlsson som tillhörde de relativt många bruksbor som skaffade sig ett egnahem i Solhaga. Husbonden Emil kom från Norn när hyttan stängdes där medan Karin var vikmanshytteflicka. Emil hade födelseåret 1900 medan Karin föddes fem år senare.
Förutom några år i ungdomen med arbete i Säter förblev Karin samhället troget. Den stora familjen med nio barn fordrade en stark och uthållig husmor och det klarade Karin med bravur. Hon gav sig också tid att delta i ortens föreningsliv, hon var bland annat med om att starta kvinnoklubben år 1924 och var under flera år aktiv styrelseledamot. Även Rödakors kretsen drog nytta av hennes engagemang. Hemmavid var främsta fritidssysselsättnngen vävning.
Emils första läromästare var helt klart hans far, mästersmeden Karl Johan. Som släggare i smedjan fick han sin första utkomst. Och när flytten till Vikmanshyttan var avklarad blev Brukets ånghammarsmedja hans arbetsplats. Men det blev endast fyra år på den avdelningen – jobb i elektrostålverket väntade. Under årens lopp var han sysselsatt med olika arbetsuppgifter som traversförare, skänkskötare och smältare. År 1967 fick Emil K. i pension efter ett drygt halvsekellångt arbetsliv.
I mitten av 1940-talet byggde Emil Karlsson ett egnahem i Solhaga och den mesta fritiden ägnade han detta. En och annan fisketur blev det också, gärna en tripp ut på Dalälven. Men trädgårdssysslan tilltalade honom mest och mycket av pensionärstiden tillbringade han i denna trivsamma och rogivande miljö.
Karin Karlsson gick bort år 1966 medan maken Emil avled år 1994.