Kurt Grälls hade två fritidssysselsättningar som mer än väl tog hans lediga tid i anspråk. I främsta rummet kom hans fiolspelande som utvecklades till det bästa som kan uppnås; Kurt blev riksspelman i början av 1960-talet. Som mentor hade han spelmannen Udd-Axel Johansson från Garpenberg. Nämnas kan också att Kurt var släkt med den kände spelmannen i Bingsjö, Pekkos-Gustaf.
Hobby nummer två återfanns inom vikmanshyttebygdens skytteverksamheter. Kurt var en av de drivande krafterna i skytteföreningen som hade sin egen bana i Nyhyttan.
Men låt oss börja från början, vilket betyder år 1922. I vikmanshyttefamiljen Johansson, sedermera Grälls, föddes sonen Kurt. Familjen flyttade snart till Prästhyttans herrgård, där fadern Werner jobbade som rättare. Efter skolgången blev det lantbruksskötsel för hela slanten. Senare vidareutbildade sig Kurt vid lantbruksskolan i Vassbo. Arbete följde dels vid Älvgården dels vid Wikmanshytte Bruk.
I slutet av 1950-talet sadlade Kurt om och tog anställning vid stålindustrin i Vikmanshyttan som reparatör. Egentligen passade honom det nya jobbet alldeles utmärkt eftersom han var en mycket händig person och ofta full av idéer. I anslutning till den nya sysselsättningen utvecklade han också en väl framställd smideskonst.
Den aktiva tiden avrundades ganska abrupt i och med nedläggningen av den gamla bruksindustrin. Kurt valde att förtidpensioneras. Efter detta disponerade han sin tid efter egen almanacka, till båtnad för folkmusiken. De årliga spelmansstämmorna i Bingsjö var naturligtvis höjdpunkten men också engagemanget runtom i vikmanshyttebygden hörde till hans livselexir.
I ungdomen hade Kurt ofta spelat på logdanser och liknande. När nuvarande kungen gifte sig, och den därpå tre veckor långa ”utflykten” till landet i väster, medverkade Kurt med fin svensk musik. Två helt olika saker, kan påstås…
År 1994 gick Kurt Grälls ur tiden.