Erik Eriksson kom inflyttandes till Vikmanshyttan år 1923. Han var född hälsing, närmare bestämt i Bjuråker. Året var 1904. Första sejouren på bruket blev inte så lång för efter fem år och arbete på Wikmanshytte Bruk ställde han färden västerut, till Amerika. Efter tio år återvände emellertid Eriksson till fädernelandet, och till Vikmanshyttan. Detta hände alltså i slutet av 1930-talet. Och stannade för gott i brukssamhället, och byggde egnahem i Solhaga.
Det blev sammanlagt 38 års tjänst på Bruket. På elektriska avdelningen trivdes Hälsing-Erik, så kallades han till vardags och i arbetskamraters lag, Uppskattad både som yrkesmänniska och pålitlig arbetskompis. Pensioneringen skedde år 1971.
Erik Eriksson hade många förtroendeuppdrag under årens lopp. Han var med om att bilda verkstadsklubben inom metallfacket, var dess kassör under ett 10-tal år. Även engagerad inom metallavdelningen, bland annat som sekreterare. Vidare ledamot av brukets företagsnämnd och inte mindre än 30 års tillhörighet i industribrandkåren.
Pensionärstiden ägnade Eriksson främst åt egnahemmet men gjorde då och då fiskeutflykter när andan föll på.
Hälsing-Erik Eriksson gick bort år 1979.