Fasaden på smedjan
Foto: Hans Rosenberg

När de olika verksenheterna vid Wikmanshytte Bruk var föremål för moderniseringar var det förstås viktigt att arbetsmiljön samtidigt förbättrades och att förändringar åstadkoms för att öka effektiviteten ”i jobbet”. Men det tänktes också på exteriören, kanske ett nytänkande för bruksindustrins vidkommande.

Arkitekten Jaan Allpere (känd och engagerad i Vikmanshyttan och som stod bakom brukskyrkans och torgets tillblivelse) var tillsammans med kollegan Claes Melin i högsta grad påverkande i denna spännande process. Och slutresultatet blev riktigt vackert och passade väl in i den relativt gamla utemiljön.

Smedjans tur i upprustningen skedde vid en period i slutet av 1950-talet.. Så här skrev Allpere i samband med arbetet:

Moderniseringen av driften vid hammarsmedjan jämte intilliggande avdelningar ställer krav på större rumshöjder och färre pelare. Ytterväggarna av tegel och slaggsten bibehålls, restaureras och kompletteras. En ”stålställning” som bär traverssystemet och yttertaket ställs inuti det gamla skalet. I yttertaket av lättbetongplank finns en rad runda överljushål. Några av dessa är täckta med plastkupoler.

Fasaden på smedjan
Foto: Hans Rosenberg

Färgsättningen följer ett för Bruket utarbetat system, t.ex. är snickerierna gröna och stålet mörkt brunt.

Byggnadsarbeten pågår, utan att driften störs, sedan 1958 genom Brukets byggnadsavdelning under ledning av dess chef Nils Hanzén.

Medarbetare på arkitektkontoret har varit arkitekter SAR Ingegerd Ancker-Harvard och Ingmar Krus. För färgsättning svara konstnärinnan Lil Allpere.

Och som sagt, det bra mycket bättre arbetsmiljö för smederna och exteriören blev mycket tilltalande. En del av gamla Bruket levde upp med några nya idéer. Vackert!