Brukshotellet

Gamla tiders brukshotell var något av en medelpunkt i Brukets liv och leverne. När verksamheten gick på ”högsta växeln” var förstås besöksfrekvensen som störst, både internt och från externt håll.

En gång i tiden var brukshotellet öppet veckans alla dagar, med full betjäning på både mat- och boendesidorna. Den som fick uppleva lördags- och söndagsmiddagarna under fröken Anderssons dagar och ledning har många goda (i dubbel bemärkelse) minnen.

Rumskapaciteten var ju inte den största men efter dåtidens mått mätt helt O.K. Vissa utrymmen hyrdes ut åt anställda tjänstemän och resurser för besökare fanns också. Som kuriosum kan nämnas, att ett särskilt utrymme stod till förfogande för speciella besökare, det så kallade Wallenbergska rummet. Den kulinariska avdelningen bestod av ett rejält tilltaget och utrustat kök och två matsalar, den stora och den lilla. Sällskapsrummet kan ju gott och väl räknas in i detta etablissemang. Där intogs alltid den välsmakande kaffetåren efter lunchen, middagen eller liknande…

Service var alltid den egna, speciellt framtagen för Wikmanshyttan och med igenkännbart motiv (visas på annan plats på vår hemsida). Besticken hade också anknytning, det vill säga tillverkade i äkta rostfritt stål – från Vikmanshyttan.

Brukshotellet kom som sagt till under början av 1940-talet, närmare bestämt 1943. Det fungerade som hotell i dryga 30 år innan verksamheten lades ner. Vi måste avslutningsvis nämna om de mängder av trevliga sammankomster som avhölls där under årens lopp. Det kunde handla om stora middagar som satte punkt på den återkommande konferensen för Brukets säljarkår, eller julfesterna för SIF/SALF-medlemmarna med anhöriga eller UG:s /Sällskapsgillet) kräftfester m.m. Mycket hände verkligen, här förenades nytta med nöje, kan gott sägas.

”Cykel dit – skidor hem…”

Så till den, som vi tycker småroliga bilden. Vi antar, med viss tvekan förstås, att besökaren av hotellet avlade sin visit när väglaget passade för cykelåkning. Men av helt okänd anledning blev han kvar så länge att hotellpersonalens omtänksamhet och servisanda ordnade fram lämpligt fortskaffningsmedel – ett par skidor.
Tror ni på det omnämnda, och/eller möjligtvis drar på smilbanden en aning, så är allt i sin ordning. Fotografen ifråga fick i alla fall en rolig bild utanför dåvarande hotellet!