När beskedet om nedläggning av specialstålsverket i Vikmanshyttan (f.d. Wikmanshytte Bruk) kom hösten 1976 satte Stora Kopparberg med fack och kommun målet om ny sysselsättning till 400 arbetstillfällen. Prognosen visade att genom de etableringar som förväntades skulle målet infrias under loppet av år 1983.
I september 1976 var den totala anställningssiffran 448 personer och i en rapport som åstadkoms tre år senare såg situationen ut på föjlande sätt:
| Företag – verksamheter | tidpunkt för etablering |
| Fagersta, befintligt kallvalsverk | december 1976 |
| Nordfor, skogsutrustning | november 1977 |
| Dalforsån, elektroder | december 1977 |
| SSAB Domnarvet, mekanisk verkstad | januari 1978 |
| Vikmanshytte bruk, allmänna tjänster | januari 1978 |
| Vikmanshyttans Isolerglas, isolerglas | juni 1978 |
| ERI, formverktyg | augusti 1978 |
| Dala Slip & Poler, slipning dentalinstrument | augusti 1978 |
| WICUM, apparater för matberedning | januari 1979 |
Personalsituationen i september 1979 vad gäller den arbetsstyrka på 448 personer gav följande översiktsbild:
279 personer hade anställts i de nya industrierna
111 personer hade lämnat befintlig personalpool, varav hälften var pensioneringar
10 personer var långtidssjuka och/eller tjänstlediga
5 personer förväntades erhålla pension
43 personer återstod att placera
till detta ska läggas en externrekrytering som uppgick till 22 personer
LOKALSITUATION, FORTSATTA ETABLERINGAR M.M.
Vikmanshyttan Isolerglas – gamla Martinen
Av de lokaler som blev lediga i och med nedläggningen återstod i september 1979 endast en fastighet, vilken också var aktuell för en nyetablering.
En kampanj för fortsatt etableringsverksamhet hade startats, det kommande arbetet skulle drivas av Hedemora kommun i samarbete med näringslivet.
I Vikmanshyttan fanns riklig tillgång på industrimark. Här konstaterades, att önskemål förekom att Hedemora kommun borde förvärva delar av denna mark för att skapa vidare förutsättningar för kommande utbyggnader – med andra ord – kommunen skulle bli huvudman.
Dalforsån – gamla utlastningshallen
I sammanhanget tittade man också på bostadssituationen, och slog fast följande: ”Trots utflyttning från orten har tillgången på bostäder inte ökat. Detta har orsakat problem vid rekrytering av personal externt. Det fanns knappast några bostadsreserver alls, varför bostadsbyggande på allt sätt måste stimuleras, annars var risken överhängande för att vidare utveckling försvårades.”
WICUM – gamla färdigställningen
Det finns naturligtvis mycket mer att berätta om i det sammanhanget kring vikmanshytteindustrins nedläggning och återuppståndelse. Penningnotan blev egentligen inte så kostsam . jo. de omkring 80 miljoner kronor som satsades i Vikmanshyttan i form av bidrag och lån är en ansenlig summa. Men det fanns ju också minusposter, exempelvis förlusten av stort kunnande i att göra stål – en gång i tiden världens bästa verktygsstål
Vad som kan vara ledsamt att återigen påminnas om när myndigheter och kommun kom in i bilden blev det osedvanligt mycket prat hit och dit men jämförelsevis litet konkret handlande. Hjälpen till oss vikmanshyttebor kunde ha varit BETYDLIGT mera omfattande och målinriktad!