Denna ”rapport” handlar om de starka brukskarlarnas sport, tyngdlyftning. Tidsmässigt återfinns vi i mitten av 1960-talet (1964) då VIF inte hette VIF utan CRU IF och när lyftarna fortfarande brottades med lokalproblem – lyftarna höll fortfarande till i gamla tvätt- och bagarstugan belägen på Sågbacken. Inte särskilt lämplig för dylika övningar och inte alls i tävlingssammanhang. Flera olika skavanker på de ordinarie lyftarna hade också satt käppar i hjulen…
JUNI 1964
var serielyftningen till ända och resultatet fick anses fullgott. Efter avancemanget till div III förra hösten hade CRU-arna haft nya, svåra motståndare. Man kunde i alla fall ståta med att vara bästa dalaklubb före både Falun och Borlänge.
Trots goda framgångar hade sektionsordföranden och sektionens alla-i-allo Karl-Åke Hagman ofta brottats med lagproblem. Och reservmaterialet var inte vad det borde vara. Bekymmer med återväxten oroade.
CRU-arna lyft i genomsnitt 1.644 kilo i varje serieomgång. Bästa omgången låg 13.5 kilo högre. Dick Lindberg, mellanviktaren, hade lyckats bäst liksom tungviktsankaret Bertil Tallberg.
Framtidsplanerna var svåra att överblicka. Förhoppningar fanns emellertid att de flesta lyftarna skulle bli skadefria inför nästa säsong. Under den aktuella sommaren skulle lokaliteterna renoveras och utökas att omfatta hela stugan.
Så här såg resultatlistan ut för vårens 1964 lyftningar: Surahammar 10.300 kg, Karlskoga AK 10.230 kg, Cono Club 10.162,5 kg, Örebro AK 10.027,5 kg, CRU IF 9.865 kg, Kolbäcks AK 9.757,5 kg, Falu AK 9.715 kg, Säffle AK 9.700 kg, Borlänge 9.632,5 kg.
PS Viss verksamhet förekommer än idag. Det är inte alls samma rekryteringsmöjligheter idag som tidigare. Träning sker i egen lokal, däremot ingen serielyftning.