Det har nu gått drygt ett kvarts sekel sedan Vikmanshyttan fick sitt museum.
Midsommardagen 1981 invigdes anläggningen i anslutning till traditionellt mid- sommarfirande. Man firade även Bygdens dag i dagarna tre och firande blev extra värdigt och uppmärksammat.
Två år tidigare hade en hembygdsförening sett dagens ljus och denna kultur-satsning fick minst sagt en start som hette duga. Anläggningen omfattade till en början två byggnader, den gamla snickarverkstaden (från 1799) och oljeboden med omkringliggande mark. Brukssamhället och bygden däromkring bjuder ju på gammal – ja, mycket gammal – kulturhistoria och här kunde en del av denna bevaras och visas upp. Hembygdsälskande arbetarsläkten har satt en intressant prägel på liv och leverne under tider som ”regerats” av bergsmän, brukspatroner respektive bruksdisponenter.
Bruksmuseum har successivt vuxit. Källströms gårdssmedja finns numera på museitomten, Angersteinska smedjan (1798) och gamla tvättstugan har för- värvats och det gamla sädes-magasinet Kornskruven har flyttats dit. Nybyggna- tioner av en bagarstuga, vedbod och en utescen utgör fina komplement. Dess-utom innehåller grönområdet apel- och örtagårdar och flertalet rabatter med gammaldags växter.
Utdrag ur bygdens dag-programmet 1981:
• midsommarafton: musikbil åker runt bruket, traktortåg för barnen • invigningstal av bygdens dag, traditionellt midsommartal • bygdedans för vikmanshyttefolket och midsommargäster • midsommardagen: bygdegudstjänst vid kyrkan • utställningar i Folkets hus (i föreningarnas barndom, hantverk) • invigning av museum, klädparad. plantering av vårdträd • brukskonsert, visning av museum • söndagen: VIF-promenad, företagsvisning • visning av utställningarna i Folkets hus, av museum • veteranfotboll på nya fotbollsplanen: Vikmanshyttan-Brage |
|
Bruksprästen Göran Granberg producerade en hyllningsdikt i samband med invigningen av museum, så här kommer en bit kulturhistoria:
Skuggor ur det förgångna! Dimmiga sagogestalter i gulnade
fotografier! De tar form. De får liv. De blir kött och blod.
De träder in i dagens verklighet.
Har de något att meddela oss?
Deras ansikten börjar lysa! Se! Se! Deras munnar rör sej! De anstränger sej!
LYSSNA, LYSSNA, LYSSNA…
Det är bestämt något viktigt de har att säja oss.
Kanske något ännu viktigare än Rapport och Aktuellt?
Kanske var deras värld inte så annorlunda än vår?
Kanske var deras ängslan inte så annorlunda än vår?
Kanske var deras glädje inte så annorlunda än vår?
Och det är dom som är våra rötter! VÅRA FÄDER, VÅRA MÖDRAR.
Du får möta dem mitt i vardagen:
Liesmeden Karl Nilsson med den skarpskurna profilen.
August Bergman just när han lyfter en degel ur ugnens svidande hett.
Finverksvalsaren Alfred Blank med vedkorgen i handen.
Du blir bjuden på kaffe hos snickaren Helmer Norman och hans kära Mina.
Karl Bergsman, eldare i valsverket, har bestämt något roligt att säja dej.
Klensmeden Jan Erik Berglund med det lappade förskinnet, smedernas ordens-dräkt, träder ut ur dunklet.
Axel Boström lyfter sitt dragspel till en glad låt.
Bror Elg får du möta med kaninen i famnen – verksam, verksam, verksam, verksam ännu i sin ålders sena höst.
”Stigers-Sara” bjuder sin välgjorda björkkvast till salu.
Musiker Eriksson sitter där mitt bland sitt manskap, beredd att spela för dej – kanske är det ”Pomp and Circumstance”?
Du får vara med när Karl Lövgren överlämnar en blomsterkvast till Ernst Hammarström bland sågspånen i snickarverkstaden.
Du får möta dem mitt i vardagen:
Se hur de anstränger sej att nå fram med sitt budskap.
Vilket budskap? Kanske något om gemenskap?
Bestämt något om att hålla samman, sitta samman på förstubron om sommarkvällarna.
Vara tillsammans! Kämpa tillsammans! Inte ge upp!
Aldrig någonsin ge upp hur hopplöst det än ser ut!
Kanske vill de berätta något om en tro som bar över svindeldjupa djup!
Ett kors, en seger mitt i nederlaget, ett hopp:
Det envisa, orimliga hoppet, som lyste över vardagen?
LÄGG ÖRAT TÄTT INTILL, TÄTT INTILL DE GULNADE FOTOGRAFIERNA – LYSSNA, LYSSNA, LYSSNA
De har något att säja oss!