Vi i Vikmanshyttan blev minsann riksbekanta när Stora Kopparberg lade ner Specialstålverket år 1976. Mycket tack vare – nej, rättare sagt på grund av – att vi blev först i den stora nedläggningskarusellen. Inte särskilt mycket att yvas över, men så blev det…
Befolkningen gick ju samman i stuldiecirklar, demonstrationer och uppvakt-ningar och orten fick något av ett symbolvärde för andra nedläggningshotade brukssamhällen.
Men hur såg verkligheten ut bakom massmedias braskande rubriker – eller vad som framkom vid TV-programmet Studio S som direktständes från Folkets hus?
Jo, mycket uppmärksamhet blev det, bland annat i olika mediala inrättningar, vidare blev Vilkmanshyttan intressant bland ett antal av landets forskare – och så åstadkoms något av en vitbok som dåvarande SIF-ordföranden Länarth Bröte-gård blev pappa till. Det blev en i många delar inträngande skildring av det fackliga vardagsarbetet före, under och efter nedläggningsbeslutet. Här speglades entusiasmen och det tålmodiga arbetet men även besvikelserna och tröttheten.
Dokumentationen gavs ut knappa sju år efter ”smällen”, i juni 1983. Då hade en hel del hunnit hända men också nya negativa händelser på vägen mot ett ”nytt Vikmanshyttan”. På det sättet kunde man bilda sig en bättre uppfattning av skeendets olika sidor och påverkan.
De utlovade 400 nya arbetstillfällena var inte i hamn när boken släpptes och sorgligt nog uppnåddes inte heller överenskommet antal längre fram i tiden. Ny-gamla Vikmanshyttan behövde det nya jobben för att försäkra sig om ett framtida livskraftigt samhälle.
Alldeles tydligt, förändringarna satte djupa spår i och omkring Vikmanshyttan!