Vikmanshytteungdomen var kanske inte vana vid eller bortskämda med att olika fritidssysselsättningar fanns tillgängliga, och det under årets alla skeenden. Jo, mångåriga ideella krafter inom idrotten och scoutrörelsen hade åstadkommit små underverk – och tidvis politiska initiativ – hade framgångsrikt skapat varierande program och olika intressen hade blivit tillgodosedda. Tillkomsten av brukskyrkan och därmed dess fina ungdomsverksamheter hade redan burit frukt. Men vad hade kommunen åstadkommit? Kanske några penningbidrag förekom då och då men oftast i mycket begränsad omfattning.
Därför var det desto trevligare när den första kommunala ungdomsgården kom tillstånd, det skedde i början av november månad och året var 1970. Och det blev en del av de gamla samlingslokaliteterna i Mojsen som kom väl till pass, ungefär 200 kvadratmeter fick disponeras, fyra rum och kök på nedre våningen. Här hade vid flera tillfällen förr i tiden serverats mat i hungriga bruksbor som då hade sin utkomst på Bruket.
En rejäl upprustning hade skett. Utrymmena bestod av ett hobbyrum, flickornas rum, ett TV-rum och ett rum med vanligtvis bordtennisspel men som också kunde ställas om för film, föreläsningar och diskotekdans med flera aktiviteter. Och så ett stort och rymligt köket för fika – ja, till och med för en matlagningskurs om så önskades.
Tre kvällar var ungdomsgården öppen och det var fråga om ungdomar över 13 år som fick trivsel och sysselsättning. Rune Tummen Ericson, som vid det här laget tillhörde ungdoms- och fritidsnämnden i kommunen och var en verklig tillskyndare till det nya ungdomsprojektet i Vikmanshyttan.
Åren går, andra tider kommer och vårt gamla brukssamhälle ser minsann inte särskilt lika ut mot förr – men ungdomsgården består. Numera inhyst i folkets hus, Folkets hus!