Bara ett exempel på sevice som försvunnit
Bruksmiljön har naturligtvis genomgått en stor förändring under årens lopp. ”Det första samhället” omfattade ett fåtal familjer och bygdens befolkning bestod framförallt av bönder och så kallade bergsmän.
Sakta men säkert växte ”församlingen” men det tog sin tid. Först på 1800-talet kunde riktigt synbara framsteg noteras. Allt hängde onekligen ihop med de verksamheter som såg dagens ljus inom industrin, skogs- och lantbruken. En av milstolparna var när degelstålet gjorde sitt intåg på världsmarknaden. Premiäråret var ju 1860.
Och ännu mera påtagligt var tiden efter Wikmanshytte Bruks AB:s bildande vid årsskiftet 1921/22. Det blev mera ordning och reda på allt man tog sig före.
Detta hade också det goda med sig att bolaget satsade såväl på det industriella som på samhället – det rejäla brukssamhället hade kommit för att stanna. Byggnationen intensifierades, bland annat utmed nuvarande Tallgatan. All positiv handling stärkte förstås tron på framtiden. Antalet bolagsanställda ökade och därmed steg även befolkningssiffran.
Egnahemsområdet Solhaga
Vad hade gamla Vikmanshyttan varit om solhagasatsningen uteblivit? Ja, inte på långa vägar så kraftfullt och med sådan livskvalitet.
Sista året på 1920-talet kom villabyggandet i gång (vi berättar om detta på annan plats på vår hemsida) och i skrivande stund har omkring 230 egnahem uppförts.
Hand i hand
med brukssamhällets uppbyggnad kom nödvändig service till stånd. Sedan tidigt drog även bruksbefolkningen (inte bara bruksdisponentens familj) nytta av en väl fungerade bruksträdgård. Och lite varstans förekom ett stort antal kolonilotter och potatisland. Möjligheten att hålla gris, höns, kanske också ko fanns dessutom.
Samhällsservicen var på en nivå som de flesta bruksborna accepterade, till och med gav sitt gillande till.
De här raderna av tillbakablickar ska handla om det som varit – just den tiden då bruksservicen var värt namnet. Ingalunda om den vi nu lever i, en bit in på 2000-talet. Vi kan emellertid inte låta bli att konstatera, att det var bättre förr samtidigt som vi menar att framtiden innehåller fler frågetecken än utropstecken.
En bra värdemätare på brukssamhällets livskraft hittar vi, som vi antytt, på hur bra det går för befintlig industri. Andra lokala aktörer och vårt anrika bonderi. Ett par händelser som inträffade på 1960-talet har satt djupa spår i samhällsklimatet och miljön. Då började ju som bekant förändringarna att slå igenom inom den gamla industrin, lant- och skogsbruken. Nära nog samtidigt gick den tidigare Hedemora landskommun upp i Hedemora stad. Följderna ska vi inte gå in på i det här sammanhanget men så mycket kan sägas: mycket blev annorlunda mot förr – milt uttryck!
Exempel på gammal bruksservice som successivt försvunnit
- Affärer (både på gamla bruket och i Solhaga)
- Affischtavlor
- Bank
- Bastu
- Bibliotek
- Bilverkstad/bensinmack
- Brukshotell
- Brukspräst
- Bruksträdgård
- Cykelverkstad
- Distriktssköterska
- Frisörer
- Föreningsliv – mycket rikt – (politiskt, fackligt, ideellt)
- Kafé/Bageri
- Kiosk
- Pensionärshem
- Post
- Skomakeri
- Skrädderi
- Slalombacke
- Taxi
- Tidningarnas lokalredaktörer
- Ute-dansbana
- Vedgård
Sannolikt har vi missat ytterligare service som fått stryka på foten – vad i så fall?
I sanningens namn
kan några ”ljuspunkter” noteras under senare år av gamla Vikmanshyttan, till exempel
- brukskyrkans tillkomst och verksamheter
- sporthall och fotbollsplan anlagd
- bruksmuseum byggt med bra verksamhet
- flerfamiljshus på Tallgatan
- visst nytt pensionärsboende (dock ej särskilt boende)
- några företag (fler sådana är önskvärt)
- väl fungerande vävstuga
Till sist, ett från hjärtat kommet önskemål
Vi hoppas verkligen att Vikmanshyttan ska bli starkare vad gäller både samhälle och arbetsmöjligheter. Men inget gör sig självt – det har aldrig funnits något självgående piano i Vikmanshyttan (trots mycket, mycket fina sång- & musiktraditioner). Krafttag måste tas på alla håll, inte minst från kommunens sida som på senare tid visat sig vara duktiga på att centralisera med och mer.
Vikmanshytteborna är förtjänta av ett gott samhällsklimat och en rättvis påkostad miljö. Befolkningen har mer än halverats sedan mitten av 1950-talet – är inte det en väckarklocka om inte annat?!