Gamla Vikmanshyttan > Brukssamhället > Pensionärsboendet på bruket

Pensionärsboendet på bruket

Pensionärshem, Tallgatan

Pensionärshem, Tallgatan


Pensionärshem, Tallgatan

Pensionärshem, Tallgatan

Pensionärshemmens tid är över, i Vikmanshyttan. Är det ett av flera olika exempel på att tiderna förändras? Jo, det måste man väl hålla med om. Förändringar på gott och ont?!

Helt kort kan vi väl sammanfatta utveckligen i samhället från fattighus (fanns inte några sådana i Vikmanshyttan som vi hört talas om) sedan kom ålderdomshemmen, därefter pensionärshemmen och numera handlar det som seniorboende eller äldreboende till och med särskilt boende.

Som mycket annat, nästan allt vill vi tillägga, är det rådande och kommande eko-nomi som styr den så kallade utvecklingen. Vår bygd utgör inget undantag och därmed finns mycket övrigt att önska vad gäller service, omvårdnad och socialt umgänge.

Under 1940-50-talen fanns ett par pensionärshem i Vikmanshyttan medan det aktuella åldershemmet fungerade fortfarande, i Dalkarlsbo. Läget för de båda vikmanshyttehemmen, längst upp i Tallgatan, var vackert och fridfullt men vägen dit bestod av en ”motbacke” som ingen kunde gilla. Tjugofyra lägenheter fanns att tillgå och dessutom en hobbylokal, en samlingssal och ett par badrum. Vaktmästarbostad och lägenhet för förekommande hemsyster inrymdes också.

Det blev andra tider och när egnahemsområdet Solhaga expanderade byggdes där ett antal pensionärshus mitt bland övrigt nybebyggelse – och Tallgatans gammelhemvist var enbart ett minne blott Och ålderdomshemmet i Dalkarlsbo hade också tagits ur drift.

Det gamla anrika brukssamhället stod inför nya omdaningar. Folkmängden minskade och fler och fler gamla föredrog bo ”kvar hemma”- ofta efter ”på-fallande social-reklam”. Solhagahusen jämnades med marken och satsningen skulle ske inne i äldsta bruksbilden, på Östra Nygatan. Kvarteret Hästskon såg dagens ljus. Utlovat äldreboende med hälften särskilt boende blev till slut endast ett seniorboende inklusive hemtjänst. Äldreomsorgen i Vikmanshyttan fick inte ha samma dignitet som i kommuncentrum eller annan tätort, någon annan slut-sats kunde inte dras. Och den så kallade Lyckträffen – ett omtyckt och välbe-sökt arrangemang till en början, med samvaro och viss matservice med mera, fick inte behållas.

Så kan det bli när andra styr och ställer och inte låter de gamlas behov och önskemål får komma i dagen…

Tätorten Vikmanshyttan, och ännu inte någon by, ordet som används i olika sammanhang, har sannerligen genomgått en omvandling. Ja, det handlar om rätt många förändringar, eller hur? Inte bara för det åldrande släktet, menar vi…