Vi har i olika sammanhang berättat om gamla tiders bostadsbestånd, en tid då flerfamiljshusen enkelt nog kallades kaserner, ibland med tillägg av namn som Paris, London, Gröna Lund med flera.
Troligtvis var efterfrågan av bostad större än tillgången, Bruket växte onekligen – för det mesta.
Standarden styrdes av bolagsledningen och vi kan vara säkra på att man ingalunda var vägledande. Byggandet skedde i etapper, av vilka 1870-tals och 1910-tals husen märktes mest.
Tiden gick och när vi närmade oss 1930-talet märktes den stora tillväxten, tack vara egnahemsbyggen. Det kan utan prut konstateras att egnahemsområdet Solhaga räddade den gamla bruksortens fortlevnad. Nu en bit in på 2010-talet finns omkring 225 villor, av god standard.
Men tillbaka till kasernernas tid genom att visa upp ett par bilder som bekräftelse på den nödvändiga utvecklingen. ”Rivningsraseriet” kring de äldsta fastigheterna satte verkligen spår – och sår – i samhällsbilden, då handlar det om 1960-70-talen.
Tack och lov blev några, ett fåtal förstås, av kasernerna kvar. Numera i reparerat skick!
Nutiden, det vill säga dagens samhälle, omfattas av andra störande problemställningar