Under 1950-talet och en bit in på nästa årtionde kunde brukssamhället ”ståta” med service som idag lyser med sin frånvaro, nämligen både kiosk och buss-station vid Tallgatan. Och därmed blev det automatiskt en samlingsplats för bruksborna. Och inte nog med detta, i fastigheten Tallgatan 1 inrymdes en enkel – men ändock – poststation och i anslutning till kiosken kunde man ta del av in-formationen på en anslagstavla.
Det var grejer det, inte så märkvärdigt förstås men ändå mycket bättre än inget alls. Inte långt ifrån det omskrivna området återfanns den så kallade Skojar-backen där brukskarlarna från och till kunde dra en spader – och det var ju också, oftast helt oskyldigt – en slags samhällelig service. Eller hur…?
Sedan vikmanshyttetorget kommit till flyttades kioskinrättningen dit liksom bussarnas ”hemvist”. Men kiosken blev ingalunda långlivad, av någon anledning som vi lyckats glömma. Vi tror oss emellertid veta att torgbilden aldrig blev som man räknat med från begynnelsen – och inte så trivsam som ortsborna förtjänat. Berodde det på bristande fantasi eller av ekonomiska spörsmål, eller av både och?