Herrgården – framsidan

Ett påtagligt bevis på föränderliga tider kom i dagen sommaren 1973. Då förvandlades den gamla anrika herrgården (uppförd på 1720-talet) till ett modernt sjukhem. Stockholmsmakarna Marianne och Bertil Björcke hade året innan förvärvat byggnaderna som då stått obebodda i några år. Den imponerande herrgårdstomten ingick förstås också i köpet.

Ambitionen var att skapa ett sjukhem för lättare psykiskt sjuka människor, ett hem där 24 patienter bereds rekreation och vård i en trivsam miljö.

Ombyggnads- och reparationsarbeten tog ett drygt halvår. Det var främst herrgårdens andra våning som var föremål om ombyggnad till 14 rum (tio dubbelrum och fyra enkelrum förutom stort sällskapsrum och hall. I bottenvåningen ordnades med gymnastiksal, rum för terapisysselsättning och stor matsal.

Herrgården – baksidan

Makarna Björcke räknade med en personalstyrka på sex och en halv befattningar. Förutom fru Björcke själv behövdes en ”halv” sjuksköterska och en halvtidsarbetande arbetsterapeut. Kokerska och städerskor ingick också i den tilltänkta staben. Det ska tilläggas, att fru Björcke hade skaffat sig kunskap och erfarenhet av detta slag av verksamhet när hon arbetade på Beckomberga.

Jo, jo, så kan det gå. Där Vikmanshyttans högsta industrimän med familjer huserat under långeliga tider blev det en total förändring, ett sjukhem i samhällets tjänst. När dessa rader sätts på pränt har mer än tre decennier förflutit. Och verksamheten lever vidare. Ägarbyten har skett – och patient-dito förstås!

Måtte brukspatroner och disponenter legat kvar i sina gravar om nu ”informationen om nydaningen nått fram”…