Sigvard Persson
I Sme-Nisse Karlssons sommarviste på Stora Norn kom många av hans dikter till. August Perssons son Sigvard hette diktaren som på ett enastående sätt gav uttryck för gamla tiders liv och leverne. Det var svåger Nils Karlsson som upplät sin stuga när Sigvards anda föll på, och det blev åtskilliga gånger under årens lopp.
Sigvard Perssons liv kan indelas i tre faser, nämligen födelsen i Norn (året var 1913) och de första ungdomsåren, därefter flytten till Vikmanshyttan och åren till mitten av 1940-talet och avslutningsvis resterande år i Västerås ”bland alla ställen”…
Sigvards känsla för hembygden den var stark och den var uthållig. Och det är här hans ”minnesskrivande” kommer in i bilden. Hans berättarkonst hörde också till det bästa – och hans konstaterande: när den första sommarstugetiden rådde fanns det både dragspel och gitarrer runt om i stugorna. Och kräftor fanns det gott om, 10-20 tjog kunde man ta upp på en timme och inte att förglömma att fiskefänget var framgångsrikt.
Dikten Utblick kom till sommaren 1959 och var en vacker solnedgång som var orsaken till dokumentationen. En vers låter som följer:
Tvärberget flammar i solens sken
det är lysande prakt,
det kröner höjden
vid Ställudds skans
det över Norn håller vakt.
Och trots de många västeråsåren ”släppte” Sigvard Persson aldrig greppet om hembygden i Norn och Vikmanshyttan. Åttiotre år gammal gick Sigvard ur tiden. Hans dikter, varav ytterligare ett par följer här nedan är ett av många sätt att minnas hedersmannen Sigvard Persson.
EN GAMMAL DANSBANA
(minnen från den nedbrunna Knåsenbanan)
Vid svunnen sommarskymning var stilla lördagskväll
så långt tillbaks man minnes allt till fiolers gnäll.
Det hördes skratt å taktfast tramp
å ögon från den tidens vamp
vid Knåsens gamla bana i V-hytte bruk.
Och mycket gäcksamt leende från flickan uti byn
har kommit pojkens rodnad att tona över hyn.
Man löften gav ur ögats glans
en kärleksdrog av yster dans
vid Knåsens gamla bana i V-hytte bruk.
Längre fram på natten när tempot nått klimax
smögo par om par sej ut från dragspel fiol å sax.
Då hördes tjäderns lock så blyg
i busken viskades i smyg
vid Knåsens gamla bana i V-hytte bruk.
De minnen som har ristat inunder mossigt tak
nu skattat förgängelsen å fallit med ett brak.
Elden slagit en epok
förintat allt ur minnets bok
vid Knåsens gamla bana i V-hytte bruk.
Nu tystnat har musiken å glammet, stojs å skratten
som förr så lekfullt ystert hördes eka ut i natten.
Ett svartbränt rös en flaga vid
skall minna om vår ungdomstid
vid Knåsens gamla bara i V-hytte bruk.
VÅR VID NORN
Det luktade malm på vägen
som böjde vid inägans lott,
en yster och stojande skara
drog fram mot dess mynning i blått.
De drog mot sjöar och vatten
mot härbrä´n och sommarhus.
Kring bergen gick ekande skratten
från legio kvinnor och män.
Det var myller av spön och bylten
det var tecken på nytänd brand.
Det var tjärlukt från flammande eldar,
det var vår vid Båthusstrand.
Du skulle se dem Gahn där Du vilar i mullen
förbryllat blev ögat vid jordbunden rot.
Det var där Du i kraft av patron stod på kullen
och älskade tystnad vid klockstapelns fot.