Dalarnas första invånare anses ha kommit till Krylbo redan under stenåldern för bortåt sextusen år sedan – då havet gick dit upp. Därifrån for de på strövtåg uppför Dalälven, bland annat för att fiska och jaga.

Det dröjde emellertid tusentals år innan någon fast bosättning började, och det tog ytterligare några hundra år för den att komma ordentligt i gång. Från järn-åldern har ett tjugotal forngravar påträffats i Hedemora socken och av dessa ligger inte mindre än 13 i närheten av Dalälven och 6 vid sjön Viggen. De äldsta kan vara från tiden kring Kristi födelse, således ett par tusen år gamla, och de yngsta från 500- och 600-talen.

I vikmanshyttebyn Bya ligger en gravhög, kallad Arvas (Ärvas eller Härvas) hög. Enligt sägnen ska en prinsessa med detta namn ha fått sin grav där. Hon skulle ha kommit från Näsgård vid Husby och slagit sig ned som gift i Bya eller

Jälkarbyn. I Bya lät hon, enligt sägnen, bygga en kyrka eller ett kapell vid en bro över Vikmanshytteån med begravningsplats sannolikt där högen ligger. Det berättas, att on som grindvakterska hade en kraftig, duktig kvinna vid namn Bulta, som skulle ha kastat upp gravhögen – och det sägs, att en grind mellan Bya och Norrhyttan skulle ha kallats Bultas grind efter henne.

Det påstås också ha spökat i gravhögen och för att få slut på spökerierna uppges bergsmännen i Norrhyttan ha lagt slagg på högen, med tanke på att järn och stål utgjorde skydd mot det övernaturliga. Fråga är emellertid om inte gravhögen redan från början täckts med slagg eftersom man från inte alltför avlägsna trakter i Gästrikland känner till seden att täcka gravarna i bygravfälten med slagg.

Vad som kan ligga bakom denna sägen är inte gott att veta. Prinsessan kan ha varit en dotter till någon av de småkungar som fanns i Sverige på den tiden – och Husby har hyst kungar.