1. POLLETTER OCH NÖDMYNT
Polletter användes på den tiden då bolaget bestod bruksborna med mjölk och grädde. Nödmynten kom de allra mest utsatta till nytta.

2, 3. DET GÄLLDE JU ATT SYNAS
Dåtidens marknadsföring via annonser som berättade om Brukets förträffliga produkter, och de var de ju, stod sig bra i konkurrensen. Då!

4, 5. TVÅ BRUKSHISTORISKA TECKNINGAR
Stig ”Strufo” Forsmark gillade verkligen att teckna. Här är två utmärkande teckningar: smidesmästare Axel Sundström med ”sin” ånghammare samt Bror (Elg) i Dalen som ville ha sina odlingar i fred.

6. ADRESSLAPP
Klart och tydligt vilken avsändare det gällde. Adresslapparna i det här fallet är framtagna i plåt.

7. INBÖRDES HJÄLP
hette en av sjuk- & försäkringskassans förekommande försäkring. Många bruksanställda valde att vara med, tryggheten ökade förstås.

8, 9, 10. PRISLISTA PÅ TYSKA
”Tiegel Gusstahl”, degelstål, uppvisade manufakturtillverkning en gång i tiden – hammare, släggor m.m. blev det omtyckta produkterna. Av det världsberömda degelstålet CRU – här visar vi också några exempel på dessa verktyg.

11, 12. FÖRSTA DAGS-STÄMPEL
förekom i samband med att Bygdens Dag firades vid midsommartid 1981. Den första, och kanske enda gången, som en första dags-stämpel figurerat i Vikmanshyttan.

13, 14, 15. DEBETSEDLAR
i tre olika sammanhang:

• å kommunalutskylder i Hedemora socken för år 1923
• å pensionsavgifter för år 1927
• kronodebetsedel för år 1927

16. AUTOGRAF
av den siste bruksprästen i Vikmanshyttan, Göran Granberg.

17. BEVIS
angående inskrivning i Civilförsvaret 1948.

18. OBLIGATIONSKUPONGER
I Larsbo-Norns Aktiebolag, året var 1920.

19. TILLSTÅNDSBEVIS
för framförande av motorfordon, 1918.

20. KARIKATYR
av nyssnämde tecknaren Strufo, föreställande Ivar Sättermark som en gång i tiden var brett engagerad i Vikmanshyttans liv och leverna, men mest i idrotts- & musiksammanhang.

20. SMIDDA SPIKAR
Under en period i Angersteinska smedjans historia tillverkades manufaktur aav skilda slag, exempelvis spik (som bilden visar). Men det har också tillverkats yxor, hästskor och hästskosöm.

21. ETT MINNE AV EN CRU-HAMMARE
Apropå manufaktur, här kommer ytterligare en produkt. Nämligen en representant av CRU-hammaren. Olika storlekar för olika ändmål gjordes. Och på bilden en hammare, skaftad och väl polerad att ”ge bort”.

22, 23, 24. TRE ”LINDBLOMARE”
Elingenjören Erik Lindblom, på Bruket under 1950-70-talen, älskade att måla tavlor. Många lediga stunder, inte minst semesterveckor, ägnade Erik åt sin hobby. När litografiverkstaden bjöd in till stentryck nappade bruksingenjören. Resultatet blev tre litografiska blad föreställande Rostugnen (bild 22), Mojsen (bild 23) samt Degelstålverket (bild 24).

25. SISTA RÄLSSPIKEN
Ett inte särskilt vanligt minne presenteras härmed – vi kallar det ”den sista rälsspiken” som räddades till eftervärlden när den då drygt halvsekel långa gamla färdleden lades ner.

26. WIKMANSHYTTELJUSSTAKEN
En annorlunda ljusstake, ”Made in Wikmanshyttan”, blev verklighet under 1960-70-talen, först i samband med brukskyrkans tillkomst (stora ljusstakar i koret), senare i mindre format som privata minnen från vikmanshyttesmedjan.
Ett enastående vackert bruksminne, i rostfritt stål – i själva verket fartygsventiler, ett av specialprodukterna från Vikmanshyttan under flera tionden.
27. ”FOGEL-TAVLA”
Ett fint minne av och från Erland Fogel (Nyhyttans siste torpare, förresten) vill vi också bjuda på. Olika motiv hämtades från mestadels A5-vykort – i det här fallet från Bruksmuseum. Ramen tillverkades av ene.

28. PASSADE INNERFICKAN PÅ KOSTYMROCKEN
En plunta i mässing, där ägaren ifråga förvarade sina starka varor. När till hands och lagom diskret kan man påstå…

29. DEN LILLA KOPPARKITTELN
Den här lilla kaffekitteln i koppar användes en gång i tiden av en smed på Bruket. Kitteln stod placerad på ugnen varför den alltid hölls varm. Dåtidens termos, eller hur?

30. MERA ”STRUFO”
Vikmanshyttesonen Stig Strufo Forsmark var som redan nämnst en duktig tecknare. Här kommer ytterligare bevis – en bild som föreställer flera kända bruksbyggnader och dessutom fyra symboler: bruksarbetaren – ett par ungdomar – en fartygsventil – ett instrument. Motivet resulterade i ett innehållsrikt vykort!

31. SPELGLAD TJÄDER
Förr i tiden förekom ett årligt återkommande nöje. Det hände på vårkanten att kringliggande skogar berikades med en eller flera spelgalada tjädertuppar. I det här fallet handlar det om ”tjädern på Turboberget”.
Så dä så…

32. ETT DOKUMENT I SIG
Inför firandet av Bygdens Dag 1996 (25-27 maj) framställdes en påkostad och speciell tidning i fyrfärg. Den blev ett värdefullt dokument för eftervärlden.

33. EX LIBRIS – BOKÄGARMÄRKE
Wikmanshytte Bruks AB bestod ig med ett icke oansenligt bibliotek. Det rörde sig förstås till nära hundra procent om facklitteratur. Biblioteket försvann när det gamla Bruket lades ner. Vad som minner om ”bibblan” som inrymdes i delar av andra våningen av laboratoriebyggnaden, är enbart ett bokägarmärke, ca 9 x 11 cm, med en lång rad stålstämplar avbildade. Titta, läs och begrunda!

34. CRU IF – TIO ÅR, I STÄLLET FÖR VIK/IK GRIM
Det blir nästan lite mystisk kring ovanstående rubrik. Låt oss omgående lösa gåtan, enligt följande:
I början av 1960-talet beslöt idrottsföreningarna i Vikmanshyttan och Turbo/Ingvallsbenning att slå samman sina påsar. Meningen – och förhoppningen – var att åstadkomma en enda och starkare representant bland bygdens idrottsfolk. Och så kom CRU IF till!
Efter en tioårsperiod återgick de gamla VIF och IK Grim till det gamla upplägget, försöket rönte inte tillräcklig styrka och stimulans.

PS: Namnet CRU IF hade en person- & industribakgrund, nämligen initialerna i vikmanshytteindustrins förste disponent Carl Reinhold Ulff. Så var det med det. Klubbmärket ingår numera enbart i de båda bruksorternas historia.

35. MERA BYGDENS DAGS-DOKUMENT
Redan 1981 när Bruksmuseum invigdes hölls Bygdens Dag-festligheter. Ett speciellt tygmärke togs fram som numera minner om bruksmuséets tillkomst m.m. Det har ju hunnit blir trettio år sedan, tänk vad tiden går!

36. GAMMAL ANNONS, MEN AV GANSKA MODERN LAYOUT
Ytterligare en annons får ju plats i vår samling ”Lite av varje”. Manufaktur av skilda slag som underlättade stålets behandling och förädling var viktigt inom vikmanshytteindustrin. Här exempel på avdelningen ”Skärande bearbetning”.

37. VACKER HAMMAR-BROSCH
I samband med framtagningen av den kvinnliga bruksdräkten på 1980-talet kom en vacker silverbrosch fram. Föreställande sliuetten av en ånghammare. ”Pappa” till broschen är Lars Fredborg i Hedemora.38, 39. GRUFCONTRACT FÖR WINTERBRYTNINGEN I NORRHYTTE GRUFAN 1823
Ännu ett gammalt intressant dokument från vikmanshyttebygden. Det handlar om ett när trehundra år gammalt kontrakt som utarbetades och godkändes med anledning av planerad malmbrytning i dåridens gruva i Norrhyttan.
Brytningen hade redan kommit igång hösten 1823 och nu gällde det att presentera vad som skulle förverkligas under kommande vinter. Brytningen avsåg västra delen av norrhyttegruvan.
Dokumentet berättar om vilka personer som var involverade och hur stora ersättningar som skulle utfalla. En i minsta detalj reglerad verksamhet. Till sist kan konstateras, att förbrytelser mot föreskrifterna skulle beläggas enligt 1649 år ”Jernbergs-Ordning”.

40 EN ANNONS TILL
Ytterligare en annons av äldre datum för Wikmanshyttans stål.

41. GAMMAL PRODUKTTAVLA
Uppvisande bland annat hammare, väghyvelstål, borrar.

42. EN GÅNG MEDLEMSKORT
I VIF, Vikmanshyttans Idrottsförening

43. VIKMANSHYTTETENNISENS KLUBBMÄRKE

44. VILKET MINNE
Det rör sig om en verkligt fin minnessak från gamla industrins dagar, från smältverket Martinen – det handlar om en gjuten askkopp. Ingen vanlig produkt från WBAB förstås men tillverkad av äkta vikmanshyttestål, framtagen utifrån äkta hantverkskänsla och under flera ”pausstunder i jobbet”.

Hanverkarna lystrade till Hjalmar Danielsson och Folke Viberg som franställde robuskkoppar utan kunpå andra saker. Intressant tycker vi, gamla beting som inte alla kände eller känner till.

45. SME’-KLARA
Bruksdräkterna kom till efter nedläggnignen av gamla industrin. Här presenterar vi Sme’-Klara som också minner om tider som flytt. Idégivare och sömmerksa var hantverkskunniga Greta Forsberg (som också sydde ett flertal dockor): Förebilden var Gretas egen mor klara uti Smegården i Bya.

46. LYCKOSLANTEN
Lyckoslanten, Sparbankens egen tidning, var tillgällig redan på slutet av 1940-talet, på filialen i Folkets hus. Vilka minnen som väcks – och det var ju på den tiden bankservice också fanns i Vikmanshyttan.

47. KAFFEKOPP
Hundra år gammal, kanske nera, från fordomdags kafferep på Herrgården. Tillverka var Göteborgs Porslinsfabrik, modell: SVEA.

48. YRKESSKOLAN
Ytterligare en påminnelse från Bruket, från den framgångsrika och omtyckta lärlingskolans tid. En jätteviktig och väl fungerande utbildning som ”plockades bort” för att i första hans spara pengar. Ett exempel på uttrycket ”snålheten bedrar visheten” passar in i sammanhanget.

Den figursvarvade tingesten får representera aktiviteten – och vi kallar den ilte vanvördigt för examensprovet!

49. EXPORTASKEN
Asken med inskriptionen Cemented Carbide berättar om två saker: att hårdmetall tillverkades i Vikmanshyttan ett 20-tal år och att en del av produkterna hade skicklige ingejören Edvard Norström som upphovsman.

50. INTE BARA STÅL, ÄVEN HÅRDMETALL
Under en period som omfattade drygt 20 år tillverkades hårdmetall i olika utföranden. I det här sammanhanget får hårdmetallverktygen på bilden representera denna produktion. Rationaliseringen vid Bruket var ett faktum, det vill säga nedläggningen av verkstaden, och inträffade under året 1968.

51. DET ANRIKA CRU-LOPPET PÅ SKIDOR
Den 30 januari 1938 skedde premiären för idrottsföreningens, VIF, skidtävling, en återkommande drabbning som varade mer än tjugo år. Och hemmaåkarna höll sig väl framme, speciellt under de första vintrarna. Gunnar Sandberg var ju den främste representanten med inte mindre än fyra vinster fram till mitten av 1940-talet, nämligen åren 1939, 1941, 1942 och 1945. Vi illustrerar starten med det första entré- och programbladet från -38 samt bilden på VIF-ettan i kubik Gunnar Sandberg.

52. UCHATIUS-GILLET
I november månad 1928 bildades bland Brukets anställda en kamratförening för att verka för trevnad. Det rörde sig om en förening för tjänstemännen, några andra hade inte tillträde. Föreningen leddes av ett råd med en mästare i spetsen. Stadgarna berättade bland annat att medlemmar som visat nit och intresse för gillets kunde tilldelas förtjänsttecken. Högsta utmärkelsen CRU i stål, ett andra WH i järn och ett tredje LLL i gjutjärn.

53. SISTA VALSNINGEN
Bilden talar för sig när vi talar om att förevigandet skedde under det sista skiftet i varmvalsverket. Om vi inte minns alldeles fel hände detta strax före semestern 1977.

54. BYGDENS DAG
På 1980- & 90-talen hade bruksborna med flera tillresta sedvänjan att fira Bygdens Dag. Här är programmet med de viktigaste inslagen från 1996 års upplaga:
• invigning av muséets hantverksstuga
• högtidlighållande av kyrkans verksamhet under tre decennier
• bruksmuseum 15 år med jubileumskonsert
• gemensam skolträff i minnenas skola
• kabaré, supé med dans på Folkan
• firande av Årets By, Nyhyttan

55. VALBORGSMÄSS
Gammal fin och omtyckt tradition är/var firandet av sista april. Musikkåren och Hembygdskören medverkade och vårtal hölls. Sammankomsten avslutade med sprakande och ljusstarkt fyrverkeri. Annonsen vi presenterar handlar om ett firande då Henry Börjegren hade äran att tala – året var 1976. Ja, det var då det…

56. JOBB I VIKMANSHYTTAN
Förr i tiden var det en tradition att stora delar av bruksbefolkningen deltog i årets första maj-demonstration. Liksom många andra sedvänjor slocknade intresset och slutligen försvann sammankomsten helt och hållet. Ett lysande undantag, kan vi kalla följande: första maj 1977 i samband med pågående nedläggning av den gamla industrin. Flera hundra personer mötte upp för att protestera mot ”tilltaget”. Demonstrationståg och stort första maj-tal på Folkets hus hörde till evenemanget.

57. SÄLLSYNT KULTURGÄRNING
Stentryckeriet, eller också Litografiverkstaden, i gamla kooperativa butiken Ringen medverkar i högsta grad att hålla fokus på Vikmanshyttan. Samhället finns kvar på kartan trots att mycket fallit i glömska eller helt sonika försvunnit ur samhällsbilden.

Hurra, hurra för Westman-pojkarna & Co som driver verksamhet utifrån gamla, mycket gamla premisser.

58. JUBEL TILL TUSEN
Ett 25-årsjubileum som hör de mera minnesvärda gick av stapeln en oktoberdag 1985. Då stod den forna vikmanshytteorkestern Eric Ahlans i centrum. Evenemanget ordnades av Eric Ahlands Foxtrottclub, Folkets husföreningen och Vikmanshyttebygdens Traditioner. Det mesta av festligheterna hölls i Folkets hus och ur det fullspäckade programmet hittar vi musikcafé, revykavalkad, allsång, Harlem Club, folkanpromenad, brukskonsert och sist men inte minst omtyckt jubileumsdans till för dagen ”nyuppstådda” Eric Ahlans. Som minne, kanske av lite annorlunda slag, fick alla de personer som på olika sätt bidragit till detta jubileums genomförande ett DIPLOM med inskriptionen ”De hä’ gjord’ vi gale bra!”

59. DEGELVASEN
Degelvasen var en lite modell av den smältdegel som användes i den anrika stålframställningen av CRU-stål vid Wikmanshytte bruk. Denna minnessak i keramik togs fram och designades av Britta Edvardson och såldes under ett antal år under 1980- & 90-talen i Bruksmuseum.

60. ABC- & LÄSEBOK
En liten, A6-format kanske, och tryckt 1891 användes i bruksskolan i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Inskriptioner berättar att dåvarande disponentbarnen Arvid och Märta Bergendal använde läseboken. Och senare de både vikmanshytteflickorna Elsa och Elin Eriksson, döttrar till Svärdsjö-Johan och Tilda Eriksson. Boken innehåller ett stor antal berättelse och dikter, ofta av det sedelärande slaget.

61. FISKE-FÖRESKRIFTER
Att hålla ordning på saker och ting i äldre tider kunde ofta styras med föreskrifter av allehanda inriktning. Här får vi se förstasidan på gällande fiskeföreskrifter inom Wikmanshytte Bruks domäner, daterade 1 september 1966. Punkten 1 visar fördelningen av fiskevatten, dock inte kräftvatten, för personalen i respektive Vikmanshyttan, Turbo-Ingvallsbenning, Jelkarbyn och Nyhyttan. Ordning och reda som fordrade hundraprocentig efterlydnad, kan vi erinra oss!

62. ANNORLUNDA SYSSLA
Låt oss presentera Stina Östlund poserande i fotografens ateljé, någon gång under andra hälften av 1800-talet. Stina hade verkligen en udda anställning – hon var nämligen ölbryggerska i Vikmanshyttan, hos brukets förste disponent Carl Reinhold Ulff. Så mycket mera känner vi inte till, varken om Stina Östlunds öden och äventyr eller om hennes sysselsättning. Jo, fotografiet tillhörde Henrik Viklund en gång i tiden och visades upp i dåtidens veckotidning Såningsmannen i för oss okänt sammanhang. Hör gärna av dig om du sitter inne med mera fakta!

63. I STÅLTILLVERKNINGENS TJÄNST
Bilden visar en färgskala för bedömande av temperaturen hos ett varmt stålstycke. Detta skulle befinna sig i ett mörkt eller svagt upplyst rum – icke utsatt för direkt belysning. Färgskalan bör betraktas vid normalt diffust dagljus – icke solljus eller lampljus. Enkelt, eller hur? Nej, minsann, en mångårig vana och känsla för denna första ”anstalt” i ståltillverkningens långa process. Och det klarade smältarna med flera med stor bravur. De kunde smälta stål i Martinen, det borde så på första sidan i vikmanshyttestålets historiebok!

64. INSKRIPTIONEN FA 1798
Den här dokumentationen hittar på en av de gamla fastigheterna inom industriområdet, före detta Angersteinska smedjan. Årtalet talar om när smedjan byggdes och bokstäverna FA fastställer dåtidens ägare, Fredrik Angerstein. Släkten Angerstein med rötter i Ungern och Tyskland hade verkat i våra trakter i drygt ett och ett halvt sekel när smedjan såg dagens ljus. Inskriptionen återfinns över entrén som vetter ut mot Rostugnsvägen. Som många känner till ingår det gamla huset sedan flera decennier i bruksmuseums fastighetsbestånd.

65. HASSE
Det gläder oss mycket att få visa en karikatyr på gentlemannen Han Olsson. Den rätta profilen ”sitter där”. Hakskägget likaså. Den för det mesta lättsamma blicken har också fångats in. Vad vi kan förstå av tidsnoteringen rör det sig om en bild över en 60-årig bruksbo som vi skriver om på annan plats. Vegamössan hörde ju också till attributen. Hans Olsson, som gick bort alldeles för tidigt 1996, glömmer vi aldrig bort.

66. VIKMANSHYTTEMÖSSAN
Bland minnessakerna med stark bruksbetoning återfinns den stickade Vikmanshyttemössan. Initiativtagare var Ruben-Ellen Elg som stod för designen. Mössan är inte enbart vacker, den är ett vinterplagg att lite på.

67. POLLETT – KOLPOLLETT
Tillgången av träkol var en viktig ingrediens i forna tiders järn- och ståltillverkningar. De flesta kolarna var på ett eller annat sätt knutna till de aktuella företagen. Ett slitsamt och riskfyllt yrke – men helt nödvändigt. Kolsedeln – var det dess gängse namn? Eller kolpolleten – var ett kvitto på kolarens leveranser till Bruket och låg därmed även till grund för ersättningen. Kolsedlarna innehöll en hel del text, bland annat storleken på leveransen.

68. VÄXTKRAFT
och bevis på enastående växtlighet. Detta hände för en hel del år sedan att vi förevigade en odling solrosor i Nyhyttan, hos dåvarande familjen Karl-Ivar Sjöholm. Den exakta höjden på plantorna har vi glömt bort, men en god bit över fyra meter är en bra gissning. Vägmästare Sjöholm och fru Karin kunde glädjas åt solrosornas trivsel!

69. PROLOG
Vid öppnandet av Svenska Mästerskapen i slalom i Vikmanshyttan 1942. I Kartjärnsbacken alltså. Författare till välkomsthälsningen var Paul Lundh uti Hedemora.

70. BYGDENS DAG 1992
Ett viktigt och riktigt hemvändarprojekt som samlade många, många besökare – och förstås ett uppskattat pragram i dagarna tre. Röda tråden: Astrid Hagmans dikt ”Hemmavid”.

71. AUTOGRAF
En namnteckning som ”gick överallt” – jo, det var skovaktare Hans Olssons signum.

72. VIKMANSHYTTEMÄRKET
Lite PR för vårt älskade Vikmanshyttan, att användas vid brevskrivning m.m., finns i fyra olika motiv: Rostugnen, Ånghammaren, Sista Hyttan & Bruksdräkterna.

73. SMÖRKNIVAR
Av bästa ene, förfärdigade en gång i tiden av smeden John Stor-Pillrik Karlmats.

74. OSLAGBAR TRIO
Systrarna Larsson: Irene, Christina & Barbro (med föräldrar SOnja & Gösta Larsson) har säkerligen många gener av lika innehåll och omfattning. Till det märkligaste hör emellertid deras gemensamma födelsedatum, den 27 augusti. Födelseåren är förstås olika. Irine 1930, Christan 1946 & Barbro 1948.

75. 25 ÅRS JUBILEUM
Vikmanshyttan är ju känt för sina gamla industriella verksamheter, det är ett faktum. Aktiebolaget Wikmanshytte Bruk blev emellertid inte så gammalt, bildades nyåret 1921/22 och ”gick i graven” i slutet av 1960-talet. År 1946 firades ett 25-års jubileum med mycket pompa och ståt och medaljutdelning till en stor grupp trotjänare.

76. VIKMANSHYTTELÖPAREN STÅL OCH SLAGG
Löparen i linne, en gång komponerad av Britt Andersson i Brogården, kom till våren 1979. Den presenterades första gången i samband med firandet av Bygdens Dag i juni månad samma år. ”Stål och slagg” är namnet på denna stiliga löpare som förfärdigats av medlemmar av Vikmanshyttans Vävstuga. Färgkompositionen anknyter till ortens järn- och stålhantering. Där finns bland annat slaggstenes grönblå färg och smältans glödhete nyans – allt väl avvägt och tilltalande som ankommer en kvalitetssouvenir. Vikmanshyttelöparen har av Svenska Turistföreningens tidning Turist prisbelönats vid riksomfattande souvenirtävlning 1979.

77. ALBIN & BLOMMORNA
Vi gjorde ett besök i förbifarten, träffade blomsterälskare nummer ett, Albin Nilsson. På gamla Västra Nygatan bodde Albin och hans hustru. En viktig ingrediens – som satte färg på tillvaron – var makens blomsterrabatter. Det hör också till saken att Albin i yngre dagar gfick i trädgårdsskola, bl. a. vid Gamla Uppsala. Även bruksträdgården i Vikmanshyttan fick nytta av hans tjänster. Vi avrundar med tre bilder i färg, ”signerade” Albin Nilsson. Vackert så det förslår…

78. VIKMANSHYTTE-”TIDNING”
Under några år under 1980-talets producerades ett lokalt informationshäfte eller tidning, med namnet HYTT-NYTT. Ansvariga för utgivningen var bruksprästen Göran Granberg och Thomas Holmström, båda tillhörande den dåtida arbetsgruppen Vikmanshyttans Framtid. Innehållet? Jo, lite av varje. Flera tänkvärda yttringar i skuggan av vad som tidigare hänt i och med Vikmanshyttan. Men också framtidstro i olika tappningar. Gamla brukshistorier hade också en given plats liksom diverse lokala annonser. Upp till kamp, eller inte – det var den röda tråden.

79. KOOPERATIVA – STENTRYCKERIET M.M.
Den här lilla ”minnestavlan” kom till andra året av 1990-talet av konstnären Mona Huss Walin – ett dokument väl att komma ihåg: I bakgrunden skymtar slalombacken, den s.k. Kartjärnsbacken, vars saga är slut för länge sedan. SM-backe 1942 utgör förstås största händelsen. Minne nummer två kretsar kring den gamla sädestorken, den s.k. Kornskruven – som tur är räddad till eftervärlden och flyttad till bruksmuséets domäner. Störst utrymme. Kooperativa Ringen från ett par år inpå 1920-talet förvandlat till ett Stentryckeri, numera vida känt omkring. ”Minne av särskild art” hittar vi till höger om gamla Ringen, vi menar förstås det stora ståtliga trädet, läkrträdet, en gång frösatt med sibiriska frön. En del av framtiden: nybyggnation utmed Tallgatan. De gamla kasernerna från 1910-talet revs och nya flerfamiljsfastigheter uppfördes. Lycka till med arbetet med samhällets väl och ve – och fler arbetstillfällen! Till sist: den sista rostugnen av 1864 års årgång syns ju också mitt i bilden. Förresten, hur kommer nästa vikmanshyttetavla att se ut. Den glada dokumentationen måste i alla fall fortsätta, eller hur?

80. VIKMANSHYTTAN – ETT FALL FÖR ÅSLINGDOKTRINEN
Ned läggningen av den gamla industrin gav eko på en hel del ställen och sammanhang. I det här fallet handlar det om en 80-sidig debattbok där författarna Hans Modig och Sven Rydberg försökt analysera ”problemet Vikmanshyttan” ur företagsledningens – Stora Kopparberg – perspektiv. Meningen som förs till torgs avviker ofta rejält jämfört med ”de drabbades” åsikter, det är väl inte så sensationellt. Alla sanningar är ingalunda sanna. En del positiva handlingar kunde – och borde – varit med i den så kallade utredningen. Loppet var emellertid redan avgjort till lag Vikmanshyttans nackdel. Det ska också påminnas om, att det gamla järn- och stålbruket i södra Dalarna var först i raden av strukturomvandlingar. Det hade väl också en viss inverkan på avvecklingens utveckling, tror vi.

81. BAGARSTUGEBULLAR
Varje bagarstuga med aktning omfattas av mer eller mindre speciella egen-recept. Så förhåller det sig också för Vikmanshyttan bruksmuseums bagarstuga. Här nedan vill vi förmedla innehållsförteckningen för ”bruksbullarna”
2 l mjölk
½ l vatten
3 dl sirap
3 hg margarin
2½ tsk salt
5 pkt jäst
2 kg rågsikt
1½ kg vetemjöl
Plus utbakningsmjöl

(Bagarstugan vid Bruksmuseum – passande bild, eller hur?)