Ellen, John & Erik Eriksson

Det går aldrig att sluta förvånas över forna tiders musikaliska familjer. Både till numerären och till kvaliteten ska genast tilläggas. Musiken och sången var ett naturligt inslag i den tidens vardag och helg. Om detta fenomen – vi är beredda att kalla det så – var speciellt utmärkande för Vikmanshyttan är vi osäkra på men å andra sidan förtar det inte alls den kraft och ambition som fördes till torgs.

Nu handlar det om Musiker-Erik Erikssons familj. Vi har under rubriken VIKMANSHYTTEBOR berättat om både husbonden själv och sonen John i familjen men ”mor Ellen” får inte på något sätt glömmas bort. Därför kommer här några rader om henne och en bild med familjen församlad, fotograferingen ägde rum i slutet av 1950-talet, närmare bestämt i början av -59.

Tillsammans med maken Erik var Ellen en mycket engagerad musiker, i många olika sammanhang ska tilläggas. Vi kan kalla dem för halvproffs! Redan på stumfilmens dagar spelade Ellen och Erik, ofta tillsammans med en annan duktigt vikmanshyttemusiker Harald Norström, när biografen på Mojsen visade dåtidens filmer.

Det blev förstås en herrans massa år vid pianot – och orgeln. I det senare fallet vid ett vikariat som organist i Krylbo. I den under 50-talet så livaktiga Salongs-orkestern var hon en naturlig kugge – och vid otaliga fester och sammankomster gladde hon åhörarna med fin underhållnings- och dansmusik.

Med stigande ålder blev engagemangen naturligtvis i mindre omfattning, men Ellen Eriksson glömde aldrig de gamla takterna. Hur skulle det ha varit i familjen Eriksson i nedre Solhaga utan musiken? En undran till sist, utan realitet!