(melodi: Spel-Olles gånglåt – signatur: Göran Granberg, 14 sept 1996)

Norrhyttan, Jälkarbyn, Vretbobyn och Uta, alla hör vi samman i en enda stor familj.
Nornvänner glada är vi allesammans, Nyta med badsjö vi reser gärna till.
Skönt, skönt, skönt är det överallt och naturen är oss när.
Klinge därför visan min som lärkesång, som lärksång över äng!
Min favoritväg är vägen utmed stranden, sitter på bänken och skådar utåt sjön.
Plötsligt en solgatas glitterstänk sig breder, lockar och frestar att taga sej ett bad.
Skrik och skratt från badplatsen vår till mitt tjusta öra når.
En speleman, en hjärteglad, en speleman, en speleman är jag.
Allas vår Elis vi aldrig glömmer, allt vad han såg och hörde mer än vi
i skådade stjärnor och hörde fågelkvitter, samlade ortnamn och gömde vårat språk.
Det är en gärning som aldrig förgätes, som gjort det lilla Vikmanshyttan känt.
Klinge därför visan min som lärkesång, som lärksång över äng!
Vårt tryckeri har samlat många skatter, många berömda män har varit där,
kvinnor desslikes, som gjort vår bygd den äran, sökt sej till verkstan att göra sina blad
som sedan spritts över hela Sveriges land, gjort vår Vikmanshyttan känt.
Klinge därför visan min som lärkesång, som lärksång över äng!
Hjärtstilla, smärtstilla har fått hedersplatsen invid vår Kornskruv och tycks trivas där, den vill oss säja : sörj fast ej så mycket över vår skogvaktare, han har gjort sitt verk,
sörj sörj sörj men ej utan hopp, vi ska mötas än en gång
en spelman en hjärteglad, en spelman, en spelman är jag.
Tack, Brötegård med alla dina vänner för vad ni gjort för oss i denna by,
hoppas ni känner vår hjärtevärme strömma mot er ur våra hjärtans fyllda djup.
Och vi lovar bevara er skatt i vår hjärtan djupt!
Klinge därför visan min som lärkesång som lärksång över äng!