Otto Friedrich Ulff
Louise (Lovisa Catharina) Ulff
OTTO FRIEDRICH ULFF (f. 1780 i Kjellberga – d. 1848 i Vikmanshyttan)
Gift 1814 med:
LOVISA (LOUISE) CATHARINA GEIJER (f. 1796 i Stockholm – d. 1855 i Stockholm)
Barnen: Sophia, Fredrica, Carl, Otto, Charlotta, Henrica, Maria, Herman, Gustaf, Emilia, Clara
Otto Friedrich växte upp i ett traditionellt borgerligt hem. Han blev faderlös redan vid sju års ålder. Vid denna tid var det brukligt att sönerna, när de fyllt 12 år, skickades bort för att börja tjäna sitt eget bröd eller få utbildning för något yrke. Otto Friedrich utgjorde inget undantag. Han hamnade hos en faster Ulrica i Lübeck. Hennes man ägde ett handelshus och där fick Otto Friedrich sin första introduktion i arbetslivet.
Det var under denna tid Otto Friedrich fick kontakt med ägaren till Rörstrands porslinsfabrik, Bengt Reinhold Geijer. För dennes räkning lyckades han skaffa fabriken en last med engelsk lera. Enligt traditionen ska Geijer i belöning ha gett honom sin dotters, den sjuttonåriga Lovisa Catharinas, hand.
Redan året därpå, 1814, blev det giftermål och första barnet föddes ytterligare ett år senare. Under de följande åren tog Otto Friedrich aktiv del i Rörstrands verksamhet. 1828, då Otto Friedrich var fyrtioåtta år, förvärvades så Wikmanshyttans och Thurbo bruksegendomar. Flytten till Vikmanshyttan skedde påföljande år. Den ulffska familjen bestod då av sju barn och ytterligare fyra ättelägg föddes sedan på det gamla bruket.
Bruksegendomarna var vid tillträdet i mycket förfallet skick, det var därför hög tid att reparera och bygga till. Två nya kolhus uppfördes samt en för den tiden ändamålsenlig rostugn. Nya metoder prövades, bland annat gjorde lancashiresmidet sitt intåg. De gamla förordningarna satte dock en hel del käppar i maskineriet vilket kom i dagen när den nye brukspatronen sökte tillstånd att uppföra en ny stålugn av ”engelsk konstruktion”. Efter mycket dividerande, främst hos Bergskollegium och kringliggande företag, kom klartecken 1835.
Under de tjugo år som Otto Friedrich innehade Wikmanshyttan och Thurbo ökade jordinnehavet liksom antalet kunniga smeder och konstruktörer. Dessvärre drabbades Otto Friedrich under andra hälften av 1840-talet av en elakartad magsjukdom. Krafterna avtog snabbt och på bara ett halvår var den ambitiöse bruksledaren ur spel. Han gick bort den 3 januari 1848.
Makan Louise bodde till en början kvar i Vikmanshyttan tillsammans med äldste sonen och fyra av de fem ogifta döttrarna. Beslutet att låta Carl Reinhold ta över faderns hela verksamhet lät inte dröja. Han utnämndes till disponent av den eniga familjen och blev därmed den förste med den titeln i Vikmanshyttans järn- och stålverkshistoria.
BARNEN
• Sophia Ulrica 1815 – 1898 g.m. Anders Lagergren
• Fredrica Lovisa 1817 – 1900 g.m. Arved Arvedson
• Carl Reinhold 1819 – 1892 g.m. Eva Gustava Clason
• Otto Fredrik II 1821 – 1897 g.m. Amalia Ramsten
• Emilia Charlotta 1824 – 1912 g.m. Gustaf Kjerrulf
• Henrica Caroline 1826 – 1911 g.m. Wilhelm Norlén
• Maria Elisabeth 1828 – 1899 g.m. Axel Wennberg
• Herman Wilhelm 1830 – 1882 g.m. Wilhelmine von Pieverling
• Gustaf Emanuel 1833 – 1912 g.m. Carolina Bredberg
• Emilia Mathilda 1833 – 1920 g.m. Gustav Svedelius
• Clara Malvina 1837 – 1923 g.m. Edward Clason
Nota bene!
Bland gamla vikmanshyttefamiljer kan ovanstående tyckas vara något annorlunda. Den ulffska familjen är emellertid intressant både ur sociala och industriella synvinklar. Det finns ju också en annan stor släkt, Angerstein, som levde och verkade i Vikmanshyttan och Thurbo – i hela 175 år. Tänk om man skulle kunna åstadkomma en dylik släkthistorik om dem…?