Erik Viberg

Erik Viberg pratade gärna om gamla tider – och han hade förstås mycket att berätta. Han ville kanske inte ha tillbaka den så kallade ”gamla goda tiden” men på en punkt satte han gångna tider framför tiderna efter världskriget och åren därefter. Förr fanns det lite varstans ”färgklickar” bland de anställda, folket med personlighet och diverse egenskaper. Just på det området längtade den gode Erik Viberg tillbaka till 20- och 30-talen i Vikmanshyttan.

Erik Viberg var infödd bruksbo. Födelseåret var 1899. Direkt efter genomgången folkskola började han som vallpojke vid bolaget. Han var då 12 år gammal. Även gallring i lantbrukets rovland tillhörde brukspojkarnas göra, så ock för Erik.

Den första kontakten med stålindustrin fick han som målare av CRU-hammare på förrådet. År 1915 kom han till smedjan som regulerare och så småningom blev han sin egen smed. Hans arbetsbana som omspänner 55 år kan summeras enligt följande: nära nog tre årtionden som smed, ett par-tre år som materialman i smedjan och slutligen tre år som portvakt. Då är som vi förstår inte de första bruksåren med i ”räkenskaperna”…

Pensionärstiden inträffade från och med våren 1967.

Skogsliv och fisketurer var alltid ett behov hos Erik Viberg. I ortens föreningsverksamheten deltog han redan på 20- och 30-talen. Som vice ordförande i Folkets husföreningen och sekreterare i lokalavdelningen av Metall.

Nej, någon så kallad soffligare var han aldrig. Eftertraktad motion och en stor portion nyfikenhet passade väl i det som i dag kallas livskvalitet. Det kunde Erik Viberg uppleva för länge sedan.

Erik Viberg gick bort 1978.