Ivar Stålåker

Ivar Stålåker var vikmanshyttebon med enastående skaparintresse när det gällde att bygga och trädgårdsodla. Ständigt hade han nya projekt på gång. Det handlar om elektrostålverksarbetaren som på sin tomt i Västanå skapade en intressant och vacker omgivning kring egnahemmet som han uppförde i slutet av 1940-talet.

Vid den här ”rapporteringen” har det gått ungefär ett kvarts sekel, med andra ord är vi framme i mitten av 60-talet. Och nyligen hade Ivar Stålåker lagt sista handen vid ett finfint herbrä. Och redan hade grunden gjutits till ett växthus som delvis kommer att inkräkta på potatislandets domäner. Och inte nog med det, den befintliga terrassen ska göras om till ett tidsenligt uterum med öppen spis. Vidare ”spolas” jordgubbslandet för en tänkt swimmingpool och soluret byts ut mot en väderkvarn.

Jo, Ivar Stålåker var ett fenomen. En arbetsmänniska med riktigt stor energi och en fantasi utöver det vanliga. Efter att Ivar S, uppfört egnahemmet – stommen var ett gammalt stall – växte verksamhetslusten allt mera och allt snabbare . Tala om pånyttfödd snickarglädje! Planerna medförde också en ut-ökning av tomtarealen. Den närbelägna tomten inhandlades. På nytillskottet byggde han en lappkåta, vars stomme bestod av granstockar som kläddes med brädor. Utvändigt täcktes den med plåt och torv. Kåtan kunde användas även vintertid tack vare en väl tilltagen eldstad. Gillesstugan på omkring 25 kvm kom också att ligga på den ”nya” tomten, uppförd i dalastil med blyinfattade fönster av specialglas. Här fick hugade sommargäster en rofylld och vacker miljö.

Ivars trädgård

Strax bredvid låg grillhagen som naturligtvis inrymde en öppen spis – och i närheten fanns en jordkällare och en ”uteservering”. Nej, vi har inte glömt lekstugan. Ivar Stålåker ville också ge gästande barn den ”rätta” miljön…

Men det skulle inte ha varit likt västanåbon om inte trädgården också kunde presenteras i tip-top. Bebyggelsen var inbäddad i en välordnad trädgård med prydnadsbuskar, stenpartier och fruktträd. Och givetvis vackert gröna gräsmattor.

Vilken upplevelse vi fick bevittna om i mitten av 1960-talet – och som vi nu kan berätta om långt. långt senare. Att det fanns annorlunda stålverksarbetare i Vikmanshyttan, den saken är klar!