Einar Sjöberg

En av de allra första dagarna i maj månad 1960 blev det en stund av högtid. Det var lördagsmorgon och kokillresare Einar Sjöberg hade gjort sitt sista skift och blivit pensionär. På kontoret hade arbetskamrater samlats för att säga Einar Sjöberg ett tack för alla år som de jobbat tillsammans. Gruppordförande Martin Björkström framförde tacket och överlämnade sedvanliga pensionärsgåvor. Den då 68-årige martinarbetaren hade varit knuten till stålindustrin i 55 år.

Sjöberg var född i Jälkarbyn, år 1892. Han började arbeta samma år som skolgången var avklarad. Det blev lantbruket som först fick del av hans tjänster i och med att han körde mjölken mellan Jälkarbyn och bruket. Vid 16 års ålder fick Einar S. ansvaret att med två hästar köra tackjärn och malm mellan Vikmanshyttan och Norn och sulfitmassa mellan Turbo fabrik och Sjönsbo, för vidare befordran.

År 1915 stiftade han första kontakten med stålverket, först som regulerare i smedjan, sedan som eldare i den gamla martinen. Fyra år senare anställdes han i degelstålverket, som hjälpgjutare. När denna tillverkning tog slut i mitten av 1940-talet blev han kokillresare i elektrostålverket.

Einar Sjöberg var redan från tidiga ungdomen intresserad av både fackligt och politiskt arbete. Fritiden ägnades även med fördel åt sommarstugan vid Stora Norn och en del trädgårdssysslor vid egnahemmet i Solhaga.

Åttioåtta år gammal gick Einar Sjöberg bort, år 1980.