Gunnar Sandberg
Gunnar Sandberg var flydda dagars profil inom Vikmanshyttans skidsport. Redan i slutet av 1930-talet kom de första framgångarna och han blev sedermera traktens bäste skidrännare under en lång tidsperiod. Efter passerat halvsekelskifte fungerade Gunnar som entusiasmerande och omtyckt ungdomsledare. Kunnandet hade han skaffat sig genom eget utövande.
Gunnar låg dessutom bakom tillkomsten av ett centralt beläget elljusspår 1970. (Det tidigare spåret återfanns vid hemvärnsgården, lite vid sidan om och inte så väl planerat.) Nya spåret blev en milstolpe i både brukets och Gunnars skidhistoria. Den aktiva tiden med en lång rad triumfer, inte minst i idrottsföreningens eget CRU-lopp hade sin tid. 1970-talet ägnade han – och förresten också hans hustru Karin – åt Vikmanshyttans skidungdomar. Med vind i seglen som aldrig förr, eller senare.
Idrotten intresserade Gunnar redan i skolåldern. Morfar Fredrik Löfgren tillverkade de första skidorna. I sin första tävling blev han fyra. Sedermera vann han CRU-loppet på skidor fem gånger, första gången 1939. Blev 21:a som bäst i Vasaloppet (1941). Gunnar provade även på bandy, ishockey, fotboll och orientering. Mellan åren 1949-52 var han VIF-ordförande och under flera årtionden skidsektionens allt-i-allo (ofta tillsammans med Karin).
Gunnar är nu på äldre dagar hedemorabo – främst av praktiska och familjära skäl kan vi förstå. Bland Gunnars många goda egenskaper vill vi framhäva hans genomärliga kynne, hans lugn och enkelhet och så ett kom-i-håg som många måste avundas…
Personalia:
• Född den 5 november 1915 på Smedjegatan 3 i Vikmanshyttan, sjunde barnet i raden av tio för makarna Leontina och Axel Sandberg
• Skolstart år 1922, till en början med lärarinnorna Öberg, Heimer, Jansson och Agrell
• Giftermål år 1944 med vikmanshytteflickan Karin Byhlin, sedan kom döttrarna Lena och Barbro
Jobb:
Vid 12 års ålder vallade han kor tio timmar per dag, för 16 öre i timmen. Året efter både vallning och rovupptagning. Första arbetsuppgifterna i verket var rensning av gjutugnarna och hacka stål i stålboden. Sedan elverkstaden de första åren, tillhörde sedan linjelaget från tiden efter andra världskriget fram till pensioneringen vid midsommartid 1979. Hade då 51 aktiva år vid vikmanshytteindustrin bakom sig.
Fritiden, i övrigt:
• intresserade av politik, men ej aktiv
• visst fackligt engagemang
• fiske (gärna tävlingar)
• litteratur (arbetare- & bygdeskildringar)