I slutet av mars månad 1970 tackade elingenjör Erik Lindblom den nyblivne pensionären och tidigare förstemannen Evert Sandberg:

– Det är väl med både tillfredsställelse och saknad man gör sin sista arbetsdag inför förestående pensionering. En arbetsdag som sträckt sig över drygt ett halvsekel, närmare bestämt i 55 år.

– Men Du, Evert Sandberg, har varit med om att bygga den elektriska avdelningen vid vårt lilla bruk som förfogar över en stor maskinell utrustning. Du har under årens lopp vunnit stor respekt och uppskattning för gjorda arbetsinsatser, egenskaper som händighet och lugn som är oerhört värdefulla i ett ansvarsfullt elektrikerarbete.

Evert Sandberg

Evert som var infödd vikmanshyttebo, kom till världen 1903. Redan som tolvåring, innan skolgången ännu var helt avklarad, knöt han sina första kontakter med Bruket.

Efter några år som murarhantlangare och regulerare i smedjan hamnade han på elektriska verkstaden. Året var 1920. Det var på den tiden då ”elektriska” bestod av ett par-tre man.

Arbetsuppgifterna blev fler och fler och i början av 60-talet var styrkan bortåt 30 personer. När Everts arbetsdag var till ända hade antalet elektriker halverats.

Evert Sandberg tillhörde en idrottsälskande familj – kanske i detta sammanhang den mest framgångsrika bruksfamiljen. Atmosfären smittade av sig och Evert hade säkert på äldre dagar idrotten att tacka för mycket ifråga om hälsa och välstånd. Bandyn, slalom och skidor var hans tycka-om-sporter, speciellt längdskidåkningen.

Som kuriosum kan vi berätta, att VIF:s första skidpris, en liten tennpokal, tillföll Sandbergs Evert. Han var också med när idrottsföreningen bildades 1919 och lade många år ner ett stort grovgöra för VIF:s överlevnad och fortgång.

Evert Sandberg gick bort 1997, 93 år gammal.