John Orup

En gång i tiden, under första hälften av 1900-talet, hette vikmanshyttindustrins laboratoriechef John Orup. Han var född skåning, i Helsingborg, och kom efter studier i kungliga huvudstaden till Vikmanshyttan år 1914 som metallograf. Tre års arbete på Bruket avlöstes av en lika lång sejour i Stockholm och därefter åter till Vikmanshyttan år 1920 som laboratoriechef i den med dåtidens mått mätt nyuppförda och välutrustade laboratoriebyggnaden året innan.

Och det blev många och framgångsrika år för Wikmanshytte Bruks ”labbis”-chef. Vikmahyttestålet hade redan ett mycket gott rykte – ett bekräftat världsrykte – och den nye ledaren och hans stab bidrog och vidareutvecklade denna världsledande position för bland annat CRU-stålet. John Orup anlitades också vid framtagandet av diverse yrkeshandböcker.

John Orup odlade även en lång rad hobbies och fick med rätta epiteten blomstervän, djurvän, hembygdskännare och friluftsentusiast. Detta resulterade i ledarskapet av otaliga svampexcursioner, mångkunnig blomsterodlare och trädgårdsexpert, bevandrad botaniker och zoolog. John Orup var en mycket proffsig amatör, en outstanding och nära nog jämbördig med en annan super-duktig självlärd expert på en rad områden, vi tänker förstås på Elis Dahlgren.

John Orup ägnade också sina tjänster åt Vikmanshytte-Turbo föreläsningsförening, både som föreståndare och sekreterare, samt dåtidens konsumtionsförening, som ordförande i medlemsrådet. Han var även vårtalare vid Skolberget under många valborgsmässfiranden.

Skåningen som tog Dalarna i allmänhet och Vikmanshyttan i synnerhet till sitt hjärta var en skicklig stålman men också en socialengagerad bruksbo.Vissa källor låter berätta, att labbischefen kunde vara en barsk och fordrande person, inte alltid så uppskattat av personalen.

Ett år in på 1950-talet slutade John V.R. Orup sin anställning vid Wikmanshytte Bruk och flyttade från orten – och njöt sitt pensionärsliv i Lindesberg.

Personalia: 1890-1959