I slutet av första världskriget stiftade Harald Norström första kontakten med Vikmanshyttan. Han hade hunnit bli arton år. Lite arbetslivserfarenhet hade han tidigare införskaffat vid sågen i Saxhammar.
Tiderna var inte de allra bästa och en kombination av nyfikenhet och äventyrslusta resulterade i en avstickare till det stora landet i väster. Perioden skrevs 1926–1935. Harald var dock framsynt och äktade en bruksflicka innan han lämnade landet.
Men, men… Något av hemlängtan gjorde att makarna Norström valde att komma hem igen. För Haralds del blev det jobb på mekaniska verkstaden som svarvare.
Musikintresset var djupt rotat i Harald Norströms liv och leverne. Han är troligtvis en av de personer som betytt allra mest för musiklivet i samhället – och det under en så lång tid som tre årtionden. Inte mindre än omkring 500 musikstycken kan signeras H.N. Är inte det en imponerande produktion?
Vi kan kalla honom för musikalisk revypappa, musikunderhållare av format och musiklärare i en mängd studiecirklar. Han höll på sin tid en egen musikskola och kan säkerligen räknas bland en av flera som föregångare till den kommunala musikskolan.
Vi har i andra sammanhang kunnat glädja oss åt forna tiders sång- och musikliv i vikmanshyttebygden. Harald Norström, som lämnade det jordiska hösten 1964, var en av de stora stöttepelarna!
Personalia: född 1895 – död 1964