Birgit Norström
Foto: Mikael Eriksson

Genuin vikmanshytteflicka, född 1933 på Smedgatan, enda barnet i Eva & Helmer Franzéns familj. Bodde sedan i London (den stora kasernen på Storgatan) tills familjens egnahem var klart på Angersteinvägen 1948.

Sportade en hel del under ungdomsåren, mest vintertid med längdskidor – morbröderna Valter, Nils och Gunnar Sandberg inspirerade.

Började också tidligt att engagera sig i politiken, i Socialdemokratern, gick med i Ungdomsklubben redan i femtonårsåldern. Ledtråden, eller i hennes fall kan vi utan vidare kalla den för ”den röda tråden”, har alltid varit jämställdheten.

Ortens kvinnoklubb har varit Birgit Norströms ”hemvist” i många, många år, närmare bestämt ett drygt halvsekel. De lokala frågorna har alltid viktigast men för den skull har inte engagemanget varit stort och entusiastiskt för både det kommunala, på distriktsnivå och inom rikspolitiken. Birgit har bland annat suttit i kommunalfullmäktige ett par perioder under 70-talet och en rad nämnder under årens lopp.

På äldre dagar har pensionärsföreningen PRO blivit ett naturligt intresse- och arbetsfält. Kyrkans verksamheter tilldrar också hennes intresse, bland annat som kyrkvärd i brukskyrkan under några år.

Birgit Norström har berikats med en lång rad egenskaper som passat bra in i hennes gärningar över tiden. Idérik, kunnig, debattglad, socialt lagd, handlingskraftig, lojal och storartad arbetskapacitet – så går också att karaktärisera viljepersonen Birgit.

Jobben
Birgit Norström har inte varit rädd för att prova olika arbetsuppgifter under tiden som gått: efter skoltiden arbetade hon i affär (Wennbergs Manufaktur, tjänstgjorde som växeltelefonist hos Volvo, kom i början av 1950-talet till laboratoriet vid Wikmanshytte Bruk som metallograf under tioårsperioden 1951-61 samt åren 1970-73. Under resen av decenniet återfanns hon först vid ABF, sedan vid Arbetsförmedlingen. Åttiotalet betydde jobb som SYO-konsulent. Åren 1990-96 avslutades karriären som projektsekreterare inom ”Program för kvinnors marknad”.

Sommarstugan på Lilla Lövholmen i Stora Norn har alltid framstått som ”kronan på fritiden” och träffpunkten för många men kanske mestadels förr i tiden – senare i livet har reslusten blivit väldans påtaglig. Inga korta utflykter minsann, utan flera resor i österled, till Kina och Indien.

Vi får naturligtvis inte glömma bort Birgit Norströms engagemang för att ”få Vikmanshyttan på fötter igen” efter kraschen under slutet av 70-talet. Att det går betydligt fortare att rasera någon invant och ”ganska bra” medan återuppbyggnad och nya tider kräver både mera kraft och tid – det har hon förstått men haft svårt att acceptera. De kvaliteter som fortfarande finns i samhället och bygden måste framhävas men mycket, mycket utveckling måste till utifrån hennes filosofi…

Vikmanshytteflickan Birgit äktade en äkta brukspojke, Lars-Olov Norström, det hände i mitten av 50-talet. Och då är förstås de båda barnen dottern Eva och sonen Lars utflugna för länge sedan…