Tage Nordström
I ett frireligiöst hem i Karlsborg föddes Tage Nordström, året var 1925. Fadern Gottfrid var ladugårdsförman under Wikmanshytte Bruk, bördig från Dala Floda. Tiderna bjöd på allt annat än överflöd men familjen Nordström klarade sig tillfredsställande. Guds-tron spelade säkert en stor roll i dåtida livsfilosofi. Mycket sång och musik förekom och gjorde vardagen lite lättare att leva.
Redan sommaren 1934, nio år gammal alltså, fick Tage första kontakten med lantbruket. Han arbetade som så kallad lilldräng. Och de två närmaste somrarna innehöll både rovgallring, undanpetare vid slåttern, räfsare och arbete som vall-pojke.
Tolv år gammal fick ”statarpojken” för första gången köra häst, bland annat förse utegående kreatur med dricksvatten. Han skötte också transporter av snes- och hässjevirke, taggtråd och diverse arbetsverktyg.
Familjen Nordström drabbades av stor tragedi när fadern plötsligt gick bort. Det hände 1936 – och modern med vacklande hälsa blev ensam med fem minderåriga barn. Nu gällde det verkligen att bidra till familjens försörjning, vilket resulterade för Tages del en anställning vid stålverket, fjorton år gammal. Första tiden som smedhalva, sedan jobb i varmvalsverket – i inalles tolv år.
Efter en kortare arbetsperiod vid dåvarande Televerket satte sig Nordström på skolbänken, vid Bergsskolan i Filipstad.
Intresset för musik fanns hos Tage Nordström sedan barnsben. Engagemang i olika orkestrar i mellan-Sverige gjorde utbildningen möjlig rent ekonomiskt, det vill säga musiken finansierade studierna.
Och det blev ingenjörsexamen! Och anställningar på ett antal platser, i Bor- länge, Sandviken, Avesta – och så tillbaka i Vikmanshyttan år 1964 som avdel- ningschef. Han blev motorn i uppbyggnaden av norra Europas modernaste kall-valsverk.
År 1975 utsågs han till platschef för verksamheterna i Vikmanshyttan.
En till synes ”spikrak” karriär fick ett abrupt slut, beskedet i september 1976 att bruksindustrin stod inför en nedläggning slog ner som blixten från klar himmel.
Det blev i sanningens namn helt andra arbetsuppgifter för Tage N. framöver, att medverka till en så lyckosam återuppbyggnad, det vill säga skapa förut-sättningar för ersättningsindustrier och därmed rädda arbetstillfällen kvar i Vikmanshyttan. En liten glädje i den stora sorgliga händelsen var att det nya kallvalsverket blev kvar, först med Fagersta som ägare, sedermera under ”franskt flagg”.
År 1981 blev Tage Nordström pensionär. Han kunde ägna sig åt ett flertal fritidsintressen, bland annat en rad intressanta dokumentationer. Krämpor satte snart käppar i livets hjul vad gäller fortsatt musikutövning, en smärtsam företeelse för den borne musikern. Musiken hade ju alltid varit en lisa, en njutning med mycket självförverkligande men också innehållande en nödvändig avkoppling. Och så var Tage Nordström en gång en av mellan-Sveriges förnämsta saxofonister…
Det ska också tilläggas, att familjen Nordström förvärvade den gamla gården Bergsman i Granbo (en gång i tiden en betydande jordbruksegendom). Under åren 1964-65 renoverades den och byggdes om, inget litet jobb gjort i en hand-vändning. På ålderns höst byttes denna bostad mot en mindre, ändamålsenlig i Hedemora.
Men rötterna finns där, de dör aldrig, i Vikmanshyttan. Statarpojken Tage Nordström gjorde en verklig klassresa – med massor av erfarenhet som resultat, nyttig resa kan han säkert konstatera så här i efterhand, men ibland alltför hård och brutal.
I augusti månad 2010 lämnade Tage Nordström detta jordeliv, i oktober skulle han ha fyllt 85 år.