Nils Olsson

Nils Olsson kom till världen i början av 1900-talet, närmare bestämt 1904. Han var bondson i Brogården.

Som merparten ungdomar på den tiden var det kutym att tidigt ”lära sig göra rätt för sig” och gärna bidra med försörjningen i sin familj. Så var också fallet för Olssonsonen. Och dessa insatser skapade förutsättningar för en verkligt god fysik, Nils en kraftkarl i vuxen ålder, en händig och respektfull arbetsmänniska. En typisk fin representant för det gamla släktet i samhället.

Ett 20-tal år ägnade han, i vardagstal kallad Stor-Nils, åt yrket slaktare i Utah. Denna syssla utgjorde halva hans aktiva tid, den andra under dryga tre decennier var han byggnadsarbetare (eller så kallad grovis) under Wikmanshytte Bruk. Här kom ovannämnda egenskaper väl till pass – och Nils Olsson klarade det på ett berömvärt sätt.

I december 1971 gick Stor-Nils i pension och han blev herre över all sin tid. Egnahemmet i Granbo, en och annan utflykt till sommarvistet vid Matsbo fäbod, och det stora intresset för gamla tider i runt omkring i hembygden tog all tid. För någon speciell föreningsmänniska var han aldrig.

Året var 1992 då Stor-Nils Olsson lämnade det jordiska, Vikmanshyttan hade blivit en hedersman fattigare.