Orsa-Harald Larsson tillhörde Brukets ”50-års-klubb”. Med det menas att den idoge vikmanshyttekarlen kunde ståta med en halvsekellång tjänstetid inom stålindustrin. Det blev närmare bestämt 51 år i ”verket”, varav 49 år i varmvalsverket. Arbetsuppgifterna varierade under årens lopp: som mejslare, ställare, valsare och avslutningsvis – sedan 1965 till pensioneringen i september 1974 – som skiftförman. Yrkeskunnande och pliktkänsla tillhörde de egenskaper som Harald förknippades med, omtyckt och respekterad av både arbetskamrater och ledning.
Vi kommer också ihåg Orsa-Harald för att två stora fritidsintressen: bruksidrotten och schackspelandet. I början av 1930-talet var han aktiv inom VIF-fotbollen och tog därefter hand om lagledarsysslan för de blå-vitas reservlag. Det var på den tiden bollplanen låg vid björkallén på bruket, närheten till bebyggelsen gjorde att träningsfliten var stor. Och B-laget var nästan lika bra som A-laget, hävdade Harald bestämt. Till detta kommer även hans allmänna intresse för bruksidrotten i gemen, det var intressant och stimulerande att följa bruksungdomens förehavanden.
I den en gång så livaktiga schackklubben hade Orsa-Harald Larsson en given plats, både som ledare (exempelvis några år som ordförande) och aktive spelare. Vikmanshytteklubben hade under många år en framgångsrik verksamhet och deltog i förekommande seriespel. Och det spenderades även många vinterkvällar i kamraters lag – över det älskade schackbrädet.
I december månad år 1985 gick Orsa-Harald Larsson bort 76 år gammal och Vikmanshyttan blev en bruksveteran fattigare.