Erik Larsson, i dagligt tal fick heta Orsa-Erik, var en äkta orsakarl, född i Hansjö by år 1886. Han flyttade emellertid söderöver och redan i 15-årsåldern blev han dräng på Stigersgården i Bya, den äldsta byn i vikmanshyttetrakten.
År 1908 bildade Erik familj tillsammans med grangärdeflickan Hulda som också hade ”funnit sig till rätta” i bygden. De fick fem barn, tre pojkar och två flickor.
Så småningom sadlade Orsa-Erik om vad gällde valet av sysselsättning. Han tog anställning vid Bruket, Wikmanshytte Bruk. Och hans arbetsinsatser be- lönades efter ett antal år när han befordrades till smältarbas i martinen.
Erik Larsson var en rättfram och humorrik personlighet och tillika en upp- skattad yrkesmänniska. Han var ingalunda – och aldrig – rädd för att ”säga ifrån” när han tyckte att något var på tok…
Orsa-Erik gick i pension i mitten av 1950-talet. Tyvärr blev hans pensionärstid inte särskild lång, redan första april 1959 lämnade han det jordiska.