Nils Landström

Det anses än i dag av ortens fotbollsintresserade att Nils Landström lär vara tidernas bäste center i det blå-vita representationslaget. Den tekniske och hårdskjutande VIF-aren var säkert många målvakters skräck.

Via pojk- och juniorlagen blev det tidigt inträde i A-laget och eftersom pappa Gustaf i många år var bruksfotbollens allt-i-allo var den unge Nils omgivning just den rätta från allra första början. Han kom att tillhöra den 1938-års framgångsrika elva som för första gången gick upp i elitserien.

Och för att göra hans fotbollskarriär fullständig ska tilläggas, att efter avslutade aktiv tid i slutet av 1940-talet följde en tid som lagledare.

Landströms Nisse, född 1916, var infödd bruksbo. Hans arbetsbana inleddes på Brukets förråd, varifrån han så småningom övergick till hejarsmide. Genom en olyckshändelse tvingades han byta jobb och tjänstgjorde som synare fram till år 1958 då han befordrades till förman i färdigställningsverket.

Under sin tid som organiserad i Metall var han sekreterare i tre år i lokalavdelningen, tillika löneförhandlare och huvudskyddsombud. Sedan, inom SALF (arbetsledarna) fungerade han som ordförande under nära tio år. Han representerade också sina arbetskollegor i Brukets företagsnämnd, under både metall- och SALF-tiden.

I Vikmanshytte-Folkans barndom, åren 19542-52 satt Nisse som ordförande i Folkets husstyrelsen och under 60-talet var han Bridgeklubbens starke man.

Landströms Nisse var verkligen ”den glade motionären”, vintertid per skidor och på somrarna per cykel. Svamp- och hjortronplockningarna i anslutning till långa utflykter, gärna i fjällen, var omvittnade. Nisse och makan Märta drog med förkärlek norr över.

Nils Landström gick bort år 1999.