Ställar-Kalle Karlsson

När vi nu ger oss i kast med att dokumentera ett antal personer under rubriken Vikmanshyttebor är det på sin plats att skriva några rader om Karlssonsmakarna Elsa och Karl. Och vi gör det enkelt för oss att direkt nämna husbondens smeknamn Ställar-Kalle för då kommer många ihåg bruksfolket i fråga – eller alternativt hört talas om dem.

Karl Karlsson hade sina rötter i Småland, född i Ankarsrum år 1892. Familjen flyttade emellertid tidigt upp till Dalarna och uppväxtåren tillbringades i Smedjebacken. När det var dags för eget arbete blev det ett nödvändigt kringflackande, det gällde förstås att vara där arbetstillfällena fanns. En tid provade han på rallarjobbet och hände sig så lyckligt att det var under en sådan sejour som Karl träffade sig blivande hustru. Jobbet var i Norbergstrakten och damen ifråga bodde i på platsen Flängan utanför Norberg. Så hade då Ödet med stort Ö slagit till igen…

Elsa Karlsson

Makarna Karlsson kom närmast från Hagfors till Vikmanshyttan, år 1922. Det var ju det första året under ”nytt flagg” i Vikmanshyttan , med andra ord premiäråret för Wikmanshytte Bruks AB.

Och av smeknamnet att döma fick Karl jobb i finvalsverket som ställare, en befattning som han innehade fram till år 1950. Därefter och fram till pensioneringen 1960 fungerade han som valsbytare.

Makan Elsa var alltså norbergsflicka, född i oktober månad 1897. Hon gjorde sig känd som en person med många framtidstankar och idéer och tillhörde gruppen brukskvinnor som slog vakt om ”köpenskapen” på bruket. Detta gav sig bland annat uttryck i bildandet av Kooperativa Kvinnogillet. Han var inte rädd för att försöka bidra med förslag till rättvisare levnadsförhållanden. Vad det gällde det praktiska älskade hon att väva och ledde gärna sångövningarna inom gillet och skötte alla resor när det var dags att göra utflykter- Sammanfattningsvis, Elsa var en alert och orädd människa…

Maken Karl var å andra sidan ingen som helst föreningsmänniska. Han gillade i stället att koppla av vid sommarstugan på Stora Norn. Hans engagemang där hör till pionjärsarbetet, han med familjen var de första nybyggarna på Stora Norn. Det skedd på Tors Holme, vacker miljö och ett namn som inger något slags respekt.

Ställar-Kalle Karlsson fick aldrig njuta pensionärens goda år. Han gick nämligen bort samma år som han slutade arbetet, år 1960. Hustrun Elsa blev 82 år – lämnade det jordiska i december 1979.