Hugo Karlsson kom att bli starkt förknippad med den gamla bruksrörelsen i Vikmanshyttan. Han blev också så småningom befordrad till förste stålsmältare – detta hände i början av 1960-talet – ett bevis och ”arbetsintyg” för en duktig arbetskarl bland många jämlikar på detta gamla bruk.
Hugo var född på bruket och bodde där i hela sitt liv. År 1906 kom han till världen. Efter avslutad skolgång började han förvärvsarbeta, som sedan var bland brukspojkarna, först på huvudförrådet, sedan till degelstålverket och där-efter i slutet av 1920-talet till martinen när en ljusbågsugn installerades där. Stålsmältare blev Hugo K. år 1935 och som ovan informerats förste stålsmältare.
Det blev förstås många högtidsstunder på jobbet för Hugo Karlsson och hans arbetskompisar. Men det som mest etsar sig kvar i minnet var den abrupta situationen bekantgjordes – att allt stålsmältande i Vikmanshyttan skulle läggas ner. Ett hårt slag för Hugo & Co, för hela Bruket och för brukssamhället Vikmanshyttan. Hjärtat i vikmanshyttestålets tillverkning försvann – och inte nog med det, hela den gamla industrin med undantag för kallverkets produktion, skattades åt förgängelsen.
Den sista smältan i martinen, och den var Hugo Karlsson med om, gick av stapeln den 29 september 1970.
Hugo K. var en friluftsmänniska av stora mått. Han älskade att ströva omkring i skog och mark, gärna i fjällen sommartid. Sommarvisten i Grycken och Stora Norn var kära utflyktsmål.
Och i ungdomen var Hugo Karlsson duktig fotbollsspelare i ortens blå-vita representationselva,
Hugo Karlsson gick bort år 1995.