Många är de idealister som under årens lopp verkat i olika bruksföreningar. Att jämföra skilda vikmanshyttebors insatser är omöjligt, men låt oss presentera ytterligare en av de många, en veteran på flera områden.
För mannen ifråga tycks musiken varit nummer ett. I 45 år var han nämligen musikkårens ordförande – och blåste klarinett i alla dessa år.
Rubriken har redan röjt hans identitet, jo det handlar om Smé-Einar Karlsson. Hans arbete i föreläsningsföreningen – en period lika lång som i musiksammanhang – kompletterar fint hans imponerande kulturgärning.
Den lokala fackföreningsrörelsen och det kommunala drog dessutom nytta av Einars tjänster.
Också i idrottsföreningens rullor över mångåriga funktionärer hittar vi hans namn. Liksom inom kooperationen.
Vi kan med stor sannolikhet påstå, att Smé-Einar i sin ungdoms vår ansåg det både naturligt och nödvändigt att engagera sig i samhällets utveckling och fortlevnad.
Summarisk personalia: Född år 1897 och uppväxt på Norns bruk under hårda villkor som kom att prägla hans livsinställning och grundlägga ett socialt patos. I Norns smedja, där hans far var smed, gjorde han sina första lärospår. När nornhyttan blåstes ner år 1916 flyttade Einar till Vikmanshyttan. Första tiden som reparatör och sedermera hela sin resterande aktiva tid som svetsare. Det blev sammanlagt 57 tjänsteår.
Den glade idealisten Smé-Einar, som gick bort år 1980, var en stor personlighet – länge leve hans minne!