Martin Johansson

Först ett konstaterande: Martin Johansson förde verkligen namnet Vikmanshyttan ut över världen!

Vikmanshyttan kunde alltid ståta med en god och välutbildad arbetarstam och därför ingav ortnamnet stor respekt i flera olika sammanhang. När det gällde sporten schack var en av landets främsta företrädare elektrikern Martin Johansson i Norrhyttan.

Martin började spela schack redan som 9-10-åring. Det var liksom på modet då att försöka komma till rätta med de fascinerande pjäserna. Han blev biten direkt och på den vägen var det i flera decennier.

1937 tog den relativt okända ynglingen hand om dalatiteln. Samma år debuterade han i Svenska Mästerskapet. I mitten av 1960-talet kröntes framgångarna med en mästerskapstitel. Inte nog med detta, samma år representerade Martin vårt land vid första bordet vid schackolympiaden i Havanna på Cuba. Där mottogs dalkarlen och de övriga gästerna som furstar och själve Fidel Castro öppnade tävlingarna.

En kubansk tidning skrev i samband med kubaolympiaden att en svensk järnverksarbetare var en av denna olympiads märkligaste deltagare. Tyst, fåordig men i besittning av en av schackvärldens skarpaste hjärnor kunde han utgöra ett hot mot var och en av stormästarna.

Hans metodiska och väl genomtänkta spel fick honom i många turneringar att framstå som den store mästaren. Martin kunde hålla sig kvar i högsta världseliten i flera år. Han förkovrade sig och hade en ambition utöver det vanliga. Själv tyckte han nog inte det hela var så märkvärdigt, sådan var den sympatiske världsspelaren.

För övrigt var hans intresse för litteraturen väldans stor. Martin studerade såväl tyska och engelska, som ryska. I norrhytthemmet återfanns tre fulla bokhyllor med rysk schacklitteratur bland de totalt 57 hyllmetrarna böcker. När han besökte huvudstaden sökte han gärna upp någon antikvitetshandlare. Där fanns ytterligare ett intresse!

Rent personligt valde Martin en enslings tillvaro. Han var bland annat ett matematiskt geni, något som han säkert hade nytta av i schackspelandet. Hans lärare försökte i unga år få honom att studera vidare men föräldrarna ville att han skulle hjälpa till hemma på jordbruket. I stället tog han 1949 anställning vid Wikmanshytte Bruk, på elavdelningen. För dem som kände Martin var det dock inte förvånande att han inte sörjde de uteblivna vidarestudierna. Ett eventuellt professorsliv hade aldrig gått upp mot det lugna och flärdfria livet i Norrhyttan.

1970 slutade Martin Johansson spela schack, han tyckte inte det var roligt längre. 1999 gick han ur tiden 81 år gammal – en av de största inom svensk schack var borta!