Georg Johansson

Georg Johanssons vagga stod i Neder-Luleå, född 1912. Den svåra sjuk-domen barnförlamning, knappt kända på trakten vid den tiden, hade just kommit till Norrbotten. Och det var så olyckligt att Georg blev en av tre i hela länet som drabbades. Först efter några år konstaterades att han led av den ”nya” sjuk-domen.

Det blev förstås en påfrestande barn- och ungdomstid för den unge luleå-pojken. Åren i skolan gick, det var tid att tänka på något slags yrkesutbildning.

Georg gick i skomakarlära. Trots svår värk och tanke på livslång invalidisering kämpade han vidare. Envishet och yrkeskunnighet kompletterade varann utmärkt, ett eget skomakeri blev också resultatet. Men konkurrensen var hård, det krävdes hårt arbete och lång arbetsdag. Skomakarverkstaden avyttrades våren 1945.

Så småningom flyttade han söderut, hamnade i Vikmanshyttan bland alla platser. Det var sysselsättningen på dåvarande Hårdmetallverket som lockade och även blev början till en ”nytändning” för norrlänningen Georg Johansson. Han trivdes utmärkt på den gamla bruksorten, jobbet passade bra och så kunde Georg ta upp sin gamla hobby, nämligen att måla tavlor.

Längtan till havet, till hela naturen, var en känsla från ungdomen. Naturmänniskan sökte föreviga minnesbilderna genom måleriet. Gärna naturbilder men helst havet och båtar…

Det behövliga hjälpmedlet invalidcykeln är för länge sedan utbytt mot bil. Men den trehjuliga cykeln var förknippad med många, långa turer runt om i landet. ”En sportsmans prestation” skrev en gång avisan när Georg gjorde en cykeltur mellan Härnösand och Malmö, en liten tripp på 143 mil ! Förr blev det utfärder varje år…

Trots fysiska begränsningar hade Georg Johansson ett särdeles gott humör och viljan var oftast mycket vital. De så kallade strukturförändringarna som drabbade Vikmanshyttan under andra hälften av 1960-talet gjorde att Georg miste jobbet. Men livet var tvunget att gå vidare – och inte tu tal om annat, det gjorde det men med förändrat innehåll…