Axel Johansson

Axel Johansson hade sin rötter i Stora Skedvi, närmare bestämt i Bobygden. Han var född 1895.

Redan i sexårsåldern fick han börja ”göra rätt för sig” genom att köra tröskvandring vilket renderade honom en ersättning på tio öre om dagen. Jo, kära läsare, ni läste rätt – tio öre/dagen! Även andra småsysslor på traktens bondgårdar stod ofta på arbetsprogrammet. Han fortsatte ett antal år inom jordbruket, då även i Garpenberg, tog Johansson värvning vid Dalregementet. Detta hände åren 1912-14.

Efter avslutat militärliv återvände Axel Johansson, till vardags med smeknamnet Travar-Axel, till hembygden där skogsarbete med kolmilning blev den huvudsakliga sysslan. En tid var han även lantarbetare i Tviksta utanför Hedemora. Efter giftermål år 1917 flyttade han till Långshyttan, jobbade där i tre år i martinverket.

År 1920 flyttade familjen till Vikmanshyttan. Axel Johansson var huvudsakligen knuten till bruksföretagets smältverk (i ”bruksmun” kallat martinen) men arbetade en period i förrådet respektive hårdmetallverket. Efter drygt fyra decennier inom vikmanshytteindustrin gick Johansson i pension år 1962.

Johansson var en inbiten och kunnig hemvärnsman under många år. Han tjänstgjorde bland annat som plutonchef inom vikmanshyttekompaniet, så länge att den ambitiöse solhagabon belönades med en uppskattade utmärkelse för ”lång och trogen tjänst”. Under många år engagerade sig Johansson dessutom i lokalstyrelsen som ordförande inom Sjukkassan för inbördes hjälp. Och inom pensionärsföreningen var han styrelseledamot och tidningsbud i Vikmanshyttan.

För övrigt ägnades fritiden åt egnahemmet i Solhaga.

79 år gammal lämnade Axel Johansson detta jordeliv.