Axel Johansson

Axel Johansson förknippar många gamla vikmanshyttebor med den siste masmästaren på Bruket. Jo, det stämmer precis, de sista tio åren av hyttverksamhet i Vikmanahyttan leddes av den nornfödde brukskarlen. Därmed slöts en cirkel i den johanssonska släkten där fadern var hyttkarl, farfadern hade varit masmästare, osv.

Axel J. föddes 1887 när bruksrörelsen stod i full blom i Norn. Någonstans mellan 100 och 150 personer bodde där, omkring en fjärdedel av dessa arbetade i hyttan, lika många eller några fler livnärde sig på jordbruket. På vintrarna fördubblades befolkningen, ökningen utgjordes av körkarlar från Norberg och Bispberg. Det var som en del initierade vet fråga om malmtransporter.

Det var vanligt att skolgrabbarna skulle dra sitt strå till ”familjestacken”. Familjerna var i regel stora och det rådde ofta ekonomiska svårigheter. För Axels vidkommande stod trädgårdsarbete som första syssla, med en betalning om 25 öre om dagen – och en tallrik välling varje morgon. Efter skolan blev det hyttarbete som malmmottagare.

Vid exercisen år 1908 lämnade Johansson Norn några år, först för det militära, sedan för skolor och slutligen för två års arbete i Göteborg på en speditionsfirma. När han återvände till Norn igen hade tiderna avsevärt försämrats och det bestämdes att nornrörelsen skulle flyttas till Vikmanshytan. Flyttdags igen, till Vikmanshyttan och medverkan i byggnationen av hyttan som var på gång.

Både 1920- och 30-talen förflöt med växlande arbetsuppgifter men i början av nästkommande årtionde lossnade det en aning. Axel J. fick först vikariera som masmästare och några år senare befodrad till ordinarie.

Vid sidan av det dagliga slitet var Axel Johansson engagerad, både fackligt och kommunalt. Han var kassör i metallavdelningen ett kvarts sekel och han satt i taxeringsnämnden i minst lika många år. Kommunfullmäktig och revisor i biblioteksstyrelsen var andra förtroendeuppdrag.

Fritiden ägnades också musiken. Redan i ungdomen spelade han tillsammans med en annan nornbo, August Persson, på åtskilliga danstillställningar, vad med om att bilda musikkåren i Vikmanshyttan där han själv blåste första klarinett. Men det blev även stunder över för fiske och resor. Hedersmannen Axel Johansson kunde tydligen disponera sin fritid på ett bra sätt.

Axel fick en tioårsperiod av rofyllt pensionärsliv – avled år 1968.