Arvid Johansson

En av de mest kända bruksveteranerna under första halvseklet 1900 var Arvid Johansson i Byn – Johanssons Arvid eller kort och gott ”Sesse”. Arvid hade olika sysselsättningar: först kusk, sedan chaufför och sist kontorsvaktmästare. På många sätt stod han ofta i centrum, men den borne västgöten hade ett trevligt sätt och ett utvecklat servicesinne; Arvid Johansson kunde ”ta folk…”!

Så här berättade Arvid en gång om sig själv:

– Jag var född i Floby i Västergötland, men då min far fick arbete som ladugårdsförman i Vikmanshyttan flyttade vi hit. Som 7-åring år 1893 hände det. När jag som ung pojke började på jordbruket hade jag 25 öre om dagen. Sedan i 14-årsåldern när jag fick köra mjölken till Hedemora växte dagpenningen till 75 öre.

– När jag var 16 blev jag hästkusk och det var minsann slitsamt många gånger. Herrskapet var det mest som skulle ha skjuts, men vi fick också skjutsa barnmorskan och läkaren. Jag minns en gång i smällkalla vintern, det var 23 grader kallt, då jag i tre timmar fick sitta ute och vänta på läkaren. I det avseendet blev det ju bättre när vi 1921 började övergå till bilar, för då var man ju i alla fall inomhus.

1939 när det nya brukskontoret stod färdigt, slutade Arvid som bolagschaufför för att i stället bli vaktmästare där, en plats som han innehade till pensioneringen. Under sina 17 vaktmästareår blev han som ett med kontoret och man såg honom alltid gå i sin mörkblå uniform i den dagliga gärningen.

Men det var inte bara jobb för Arvid Johansson. I ungdomen var han exempelvis med om att bilda Ungdomsklubben i Vikmanshyttan. På fritiden skänkte även fiskeintresset och sommarstugan vid Gessan god avkoppling och behövligt lugn.

Arvid Johansson gick ur tiden år 1956.