– Jag har varit med om hårda tag mest hela mitt liv, berättade en gång förrådsmannen Eskil Holst. Min far dog i unga år och min mor var ofta sjuk, varför försörjningsansvaret lades på oss barn.
Eskil föddes år 1903 i gamla smedbyggningen, som förresten brann ner 1911, flyttade sedan till Tallgatan 1 och därifrån till Björktorpet i Nyhyttan. Han hade knappt slutat skolan förrän han fick försöka arbeta ihop till levebröd genom att gå vall.
Ännu inte fyllda 16 år kom Eskil till smedjan, som regulerare åt Karl Gröning. En mellanperiod var han i valsverket som mejslare men kom snart tillbaka till smedjan, som smed. Det blev många år där, år 1959 erbjöds Holst ett jobb på förrådet – och trivdes alldeles utmärkt. Det blev inalles 51 år som jordbruks- och stålverksarbetare.
Eskil sade sig ha mycket att tacka det föreningsliv han ägnade sig åt och som skänkte stimulans och samhörighet. Han var nykterhetslogen Wiktoria i Granbo trogen i många, många år och var dess kassör under föreningens aktivaste år. I ungdomen deltog han också i ortens politiska liv. I Brukets företagsnämnd var han en av Metalls representanter.
Eskil Holst var i dubbel bemärkelse en rakryggad brukskarl. Han var inte sen att föra sina åsikter till torgs – och stod verkligen för det som hävdades. Det gjorde honom till en stor personlighet.
Livets stund här på jorden tog slut 1993 för hedersmannen Holst.