Karl Franzén

– Nog fick vi lida mycket, både jag och min familj för att jag flackade omkring på en massa arbetsplatser. Ja, tiden var hård, mycket hård och ordnade arbetsförhållanden saknades på de flesta ställen. För att inte tala om betalningen som var nästan ingen alls.

Så berättade en gång den gamle hedersmannen Karl Franzén som knöt de första kontakterna med Vikmanshyttan år 1910, drygt 30 gammal.

Ja, orden kom från en mycket erfaren karl –  förre jordbrukaren, rallaren, byggnadsarbetaren, stabbläggaren, valsverksarbetaren, kraftverksarbetaren, grundläggaren och städaren – som till vår stora glädje bläddrade i minnenas bok.

Karl var en äkta rospigg, född i Österbygarn. Han var åtta år gammal när han första gången hjälpte sin far på torparstället under Stora Karlby herrgård. Det blev dåligt med skolgången, för det mesta tog arbetet all tid i anspråk. Så bar det ut i världen för Karl Johan Helmer.

– Jag blev rallare, bland annat på järnvägen mellan Ramnäs och Kolbäck. Sedan blev det kraftstationsbygge, ett lika strävsamt jobb som vid järnvägen, konstaterade Franzén.

Man kan gott säga att det sedan var slumpen som gjorde att Karl Franzén hamnade i vikmanshyttetrakten. En byggmästare Wickström förstod tidigt Karls arbetskapacitet som kom till stor nytta när de första grunderna lades till brukssamhällets bebyggelse, bl.a. utmed Tallgatan. Franzén hann också med att jobba på turbojärnvägen som anlades några år senare.

– Så småningom blev jag ”grovis” på Bruket, sammanfattade Karl Franzén sin arbetsgärning.

Den sista grund som han lade var brukskontorets, år 1939. Efter ordinarie pensionering ordnades det med ett lättare jobb som städare på mekaniska verkstaden, fram till 75 års ålder.

Personalia: född 1878 – död 1966

VIDARE LÄSNING

• Mer om Familjen Karl & Emma Franzén