Emil Forsberg

Emil Forsberg födde den 11 mars 1886 i Ramsbergs församling i Örebro län. Han var tredje barnet i raden av nio i familjen Maria och Johan Forsberg. Han kom i unga år med föräldrarna till Vikmanshyttan – ett bruk och en bygd som han lärde känna och älska över allting.

Att Emil skulle bli en träets tjänare och skapare stod klart i tidiga år. Utkomsten fick han mestadels som snickare men hans kunnighet uppmärksammades snart och från slutet av 1930-talet arbetade han som byggnadsförman vid Wikmanshytte Bruk. Brukskontorets tillkomst och återuppförandet av kolhuset efter branden 1938 är synbara bevis på hans och många medarbetares insatser.

Emils nyfikenhet parad med förmågan att lyssna till äldre vikmanshyttebors skildringar gjorde honom till en stor folk- och bygdekännare. Senare förmedlade han dess verklighetsskildringar i såväl prosa som dikt. Berättarkonsten är väl dokumenterad.

Fritiden kom att innehålla många hobbies. Hans träsniderier med alster av yppersta klass är väl bevarade hos släkt och vänner – teckningar och oljemålningar berättar med stor tydlighet om bruket och omkringliggande trakter från gångna tider. Som stor naturälskare drog Emil ofta ut på fisketurer, med förkärlek till kojan vid sjön Gessan.

Ungkarl förblev Emil i alla år. Ibland kunde han tyckas något otillgänglig och hemlighetsfull, men i vänners lag var han den störste sällskapsmänniskan och underhållaren.

1963, 77 år gammal, lämnade tusenkonstnären Forsbergs Emil det jordiska. Därmed förlorade Vikmanshyttan en stor personlighet. Hans minne lever kvar i många bruksbors hjärtan.