Viktor Eriksson

Viktor Eriksson tillhör skaran fackliga veteraner i Vikmanshyttan. Han var en av de främsta som – i dubbel bemärkelse – bröt mark och detta bland Brukets lantarbetare.

Viktor kom till världen en marsdag år 1909 i Vikmanshyttan och blev denna hembygd trogen hela sitt liv. Efter skolgång, i 13-års åldern, stiftade han första kontakten med dåvarande lantbruket vid nystartade Wikmanshytte Bruks AB. Det i många sammanhang omvittnade statarlivet hörde fortfarande till vardagen med allt vad detta omfattade, av hårt arbete med långa arbetsdagar, inte särskilt tilltagna löner och en arbetsmiljö som hade mycket övrigt att önska.

Tiderna förändras gud ske lov, men förbättringarna skedde i allför långsam takt och det var tidigt som Viktor ville vara med om drägligare förhållanden. Det var i mitten av 1930-talet, närmare bestämt år 1936 som det började hända saker, en lokalavdelning av Lantarbetareförbundet bildades. Eriksson tog hand om fackkassan till en början men redan efter ett par stod han i spetsen för be-fintliga lantarbetare. Lokalavdelningen omfattade ett 30-tal medlemmar.

Tungt arbete, 1935

Det blev 24 tjänsteår för Skommar-Viktor Eriksson som lantarbetare, kom därefter till industrin, till valsverket i fem år. När hårdmetalltillverkningen kommit i full gång jobbade han där i 17 expansiva år. Viktors arbetsgärning avslutades som avsynare på manufakturavdelningen. År 1972 blev han pensionär – sjukpensionär på grund av att kroppen sade ifrån. Jobben inom lantbruket och på hårdmetallverket hade satt sina spår…

Pensionärstiden ägnade Viktor Eriksson gärna till trädgårdsskötsel på egnahemstomten i Nedre Solhaga eller vid sommarstugan i Gessan.

En oktoberdag år 1982 gick veteranen Skommar-Viktor Eriksson bort. Vi minns gärna mannen med den imponerande och omväxlande arbetsgärningen och hans insatser inom den gryende fackliga utvecklingen på lokalplanet, i Vikmanshyttan.