Sven Eriksson

Här följer en liten personkria med Sven Lappen Eriksson i huvudrollen. Sven var genuin brukspojke (född 1902) och växte upp i en miljö som präglade liv och leverne på en gammal bruksort. Bruksbefolkningen var inte stor – ja, kring tusentalet förstås – och gällde verkligen att så snart som möjligt bidra till familjens försörjning.

Redan under tidig skolålder fick Sven Eriksson prova på vardagens slit och släp. Han ”plockade kol” som det hette när han var ledig från skolan. När skolan var avklarad, det hände när första världskrigets andra år härjade. Och som så många ynglingar utgjorde smedjan den första riktiga arbetskontakten. Sven lärde sig jobbet med smeden Ruben Elg som mentor. En tid var han sysselsatt vid dåvarande sågen och på jordbruket men kom år 1934 till varmvalsverket som skiftreparatör.

Sven Eriksson, till vardags alltid med smeknamnet Lappen, gjorde sig mycket omtyckt på arbetsplatserna under årens lopp, både bland arbetskamrater och arbetsledning.

I samma månad, maj 1969, då Sven fyllde pensionär tackade han för sig. Det var förstås inte någon alls som trodde att uppnått den åldern eftersom han fortfarande var vid full vigör. Det bevisade han mer än en gång genom att sina berömda frivoltrar, både fram- och baklänges.

I ungdomen var han sportintresserad. Själv spelade han fotboll i bruket representationslag, tillhörde premiärelvan från 1919. Han var också den störste supporten till sin son Ragnar som en tid var landslagsrepresentant i spjut.

Pensionärstiden ägnade han gärna till besök vid sommarstugan vid Stora Norn, plocka bär i omkringliggande skogar samt kontinuerliga simturer i Vikmanshyttan när så bjöds.

Sven Eriksson gick bort 87 år gammal, år 1989.

P S
Till sist ett speciellt inslag som i detta fall hedrar Svens idrottsframgångar och som pionjär i fotbollssammanhang. Så följer VIF-elvans mannar: Gustav Landström, Konrad Lundkvist, Gunnar Karlsson, Gunnar Borg, Herman Hellkvist, Ruben Elg, Axel Bergman, Sven Bergman, Boll-Lasse Larsson, Sala-Pelle Pettersson- och så Sven Eriksson, förstås!