Otto Eriksson, liksom många av hans jämnåriga, fick tidigt ”göra rätt för sig”. Under skolferierna var han med om att plocka ogräsblommor på åkrarna. På höstarna handlade det om potatisupptagning men även i betodlingarna gjorde bruksbarnen efterfrågade arbetsinsatser.
Otto var född år 1895 och bodde mestadels kvar i Byn hela sitt liv, i Bergmansgården. Kvarteret Byn utgjorde den äldsta delen av Vikmanshyttan och där också många familjer där husbonden jobbade på dåvarande lantbruk. Men redan 13 år fyllda knöts kontakt med industrin, han fick förtroendet att arbeta som släggare i smedjan. Under årens lopp hann han med att arbeta med samtliga hamrar. Även andra avdelningar drog nytta av Erikssons tjänster, såsom i hyttan, martinen, stålboden och valsverket, med andra ord snart sagt alla befintliga avdelningar.
När Otto Eriksson gick i pension hösten 1964 hade han således hela 56 tjänsteår bakom sig, en imponerande period med oftast hårt och slitsamt arbete men också med stor respekt och kärlek till förekommande sysselsättning.
Pensionärstiden ägnade han åt sitt ägandes hushåll, titta på TV och/eller följa världshändelserna i dagspressen. Otto var nämligen mycket mån om att inhämta färska nyheter från världens alla hörn. För övrigt var han ingen föreningsmänniska – det fick andra sköta – men fritidsintressen som gick ut på att snickra och snida…